Med KDU-lista mot fyra procent?

Tiden rusar. Kristdemokraternas val av Ebba Busch Thor som partiledare markerade ett brott med partiets pingstkyrkopolitiska tradition och ett steg bort från en anonymiserande mittenposition. Det var helt nödvändigt. Att man sedan dess inte lyckats växa i opinionen betyder inte att det var fel utan att ännu fler steg måste tas - för att verkligheten far fram så pass fort.

Publicerad 21 oktober 2017

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Det är en helt annan politisk karta i dag än för bara två år sedan och Kristdemokraterna hade behövt göra samma resa som Moderaterna i migrations- och integrationsfrågor. Alltså lika långt som de och med än tidigare start. Man kan gilla det eller ogilla det (vilket kristdemokraternas vänsterfalang i hög grad gör) men med mindre än så kan ett litet borgerligt parti inte känna sig säker på att överleva valet 2018.

Denna insikt finns i partiets ungdomsförbund KDU och där har man – till mången kristdemokrats förskräckelse – i stort sett genomfört de nödvändiga förändringarna i fråga. Skulle moderpartiet varit en spegel av sitt ungdomsförbund skulle man ha haft en helt annan position i opinionen än i dag.

Annons

Detta faktum bör KDU på mycket stort allvar begrunda.

Vad som händer nu på rikstinget i Uppsala har en icke obetydlig betydelse för partiets möjligheter att överleva. Antingen lägger man ut realistiska förutsättningar för att klara riksdagsspärren eller också inte. Det gäller inte minst signalvärdet, och inte bara i personfrågor. I partiledarens tal berördes migration och integration knappt över huvud taget.

Om resultatet av helgens överläggningar blir sådant att det finns uppenbar anledning att misströsta om 2018 så har KDU lite att förlora. Då bör man överväga att gå fram med en helt egen lista till Sveriges riksdag 2018 och satsa alla sina resurser på den processen.

Ja, det är ovanligt. Nej, det vore inte populärt. Men all lojalitet har en gräns. Om moderpartiet fattar strategiska beslut som på avgörande sätt underminerar den egna existensen - för det är det riksdagsspärren handlar om - då är ömsesidigheten förbrukad. Ett ungdomsförbund är inte skyldigt att gå under med sitt moderparti, i synnerhet inte om det i tid har varnat för stupet. Och det har KDU gjort i ett antal år utan att mötas av mycket annat än irritation över att det har blivit så förskräckligt högervridet.

En sådan riksdagslistas sammansättning behöver inte nödvändigtvis utgöras av enbart nu aktiva ungdomsförbundare utan kan naturligtvis också innefatta före detta sådana som stöder KDU:s politiska inriktning.

Uppslitande? Provocerande? Dramatiskt? Javisst. Ibland är politik uppslitande, provocerande och dramatiskt. Att tänka tanken bör i alla fall inte vara omöjligt. Åtminstone inte för en organisation som i andra fall visat så starka prov på mod och stryktålighet som KDU.