Med kort notis

Ledare
Debattören Thomas Gür kunde samla till ett välbesökt seminarium utan vare sig förvarning eller event-byrå.
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:

Pengar är inte allt i Almedalen, även spontana aktiviteter kan få stort genomslag.

Artikeln publicerades 4 juli 2017.

Almedalen har svällt för varje år som gått. Årets upplaga rymmer över fyratusen evenemang. Det är en mäktig urladdning av mänsklig energi och tankekraft som äger rum strax efter att solen nått sin högsta punkt för året. Det är svårt att inte tänka på de massrörelser och den intensitet som så här års kännetecknar djurlivet på våra breddgrader.

I Almedalen är det dock tanken som utställarna, politikerna och påverkarna hoppas befrukta. Miljoner skattekronor och motsvarande summor från näringslivet spenderas för att nå ut med budskap och perspektiv. I denna informationsdjungel är det lätt att gå vilse och svårt att göra sin röst hörd.

Någon som lyckades var debattören Thomas Gür. Han har förvisso en bakgrund som skribent och talare i ryggen men har de senaste åren profilerat sig som kommentator på den sociala plattformen Facebook. Där har han byggt upp en stor skara följare som tar del av hans nyhetskommentarer och analyser. Under söndagen annonserade han, enbart på Facebook, att han kommande dag skulle ta plats utanför Visby domkyrka för att hålla ett spontant seminarium.

Trots spontaniteten drog evenemanget en publik som stod sig väl i jämförelse med flera av de större och kostsamma produktionerna. Att samla ett sextiotal åhörare till ett seminarium i Almedalen är inte illa med tanke på den stora konkurrensen. Så vad var det som gjorde att folk samlades utanför västerporten till domkyrkan på måndagseftermiddagen?

Rubriken på seminariet var förstås en faktor ”Invandrarpolitiken efter valet 2018”. Migrations- och integrationsfrågor och deras svar är just nu mycket angelägna saker. Men detta återspeglas också i Almedalsprogrammet som rymmer 252 programpunkter som direkt behandlar temat.

Intresset för Thomas Gür och hans perspektiv på invandrarpolitiken beror på två saker. För det första har han skurit av flera led mellan sig och sina läsare. Facebook erbjuder möjligheten att snabbt och ledigt kunna kommentera nyheter, utspel och artiklar för att sedan följa upp diskussionerna som tar vid. Det är en interaktion som verkar uppskattad i dagens nya medielandskap.

För det andra har han på ett trovärdigt sätt och under en längre tid debatterat frågor som under ungefär lika lång tid präglats av allvarliga och skadliga låsningar. Partiernas ovilja att erkänna att en stor invandring i kombination med en stor välfärdsstat inte går ihop ledde fram till migrationskrisen 2015. Oviljan öppnade också fältet för fristående röster som genom olika kanaler ifrågasatt varför ett plus ett inte blivit två.

Thomas Gürs spaning om invandrarpolitiken efter nästa val är hörvärd. Partierna måste inse att närmare en miljon vuxna människor kommer att behöva försörjas av andra under resten av sina liv. För att detta skall fungera måste näringspolitiken utformas så att företag kan generera det överskott som behövs. Vidare kommer man tvingas hantera att etniska och ekonomiska skillnader i stor utsträckning sammanfaller, något som bäddar för konflikter.

Om tillräckligt många och tillräckligt stora partier tar till sig detta kommer tiden efter nästa val bli synnerligen intressant.