Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
onsdag 23 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
onsdag 23 maj 2012
Ledare 2010-01-23 | Uppdaterad 2010-01-22
Vad är egentligen sanningen om den påstådda vanvården på svenska grisfarmar? Ja, ärendet fick under hösten enorm uppmärksamhet sedan Ekoredaktionen, landets högst ansedda nyhetsmedia, sände ut uppgifter som kom från organisationen Djurrättsalliansen.
Men det var inte till Ekot som aktivisterna först hade vänt sig, utan till SVT:s Uppdrag Granskning. Göteborgsredaktionen gjorde en noggrann kontroll av materialet. Fyra djurskyddsinspektörer granskade det, berättar mediebranschtidningen Resumé. Och de fann att man enbart från bilderna inte kunde avgöra hur allvarliga missförhållandena var. Bland annat påpekade inspektörerna att grisar avlider i stora anläggningar med flera tusen djur och det är omöjligt att avgöra av en film hur länge en gris varit död. Materialet var också gammalt. Filmerna var ett till två år gamla.
Ekot agerade annorlunda. Där valde nyhetsledningen även att tillmötesgå ett minst sagt udda krav från djurrättsaktivisterna. Materialet skulle sändas när grisnäringen hade sin höstkonferens i Jönköping för att genomslagset skulle bli det bästa.
En praxis på många redaktioner är att endast fastanställd personal genomför grävande journalistik, för att garantera materialets trovärdighet. I detta fall kom alltså materialet utifrån, från en organisation med en tydlig politisk agenda. Kombinationen av externt material av osäker kvalitet samt krav på publiceringsdatum borde ha varit tillräckliga för att stoppa inslaget.
Om Djurrättsalliansen på allvar hade velat förbättra villkoren för grisar på svenska lantgårdar hade dess medlemmar naturligtvis talat med polisen om sina iakttagelser på ladugårdarna. En förutsättning för åtal - och fällande dom- är naturligtvis att den som filmat kan svara på frågor från polis och rättens ledamöter. Så blir det inte. Hallandspolisen har fortfarande inte fått kontakt med medlemmar i gruppen - och från Djurrättsalliansen heter det att ingen kommer att ställa upp och vittna. Filmarnas namn ska inte offentliggöras heter det.
Att djurrättsaktivisterna långtifrån alltid är rättsstatens bästa vänner visste vi redan efter återkommande attentat mot minkfarmar, jägare och slakterier. Nu påminner de om att de heller inte är djurens bästa vänner. Om förundersökningen läggs ner i brist på bevis kommer ingen grisbonde att i rätten ställas till svars för vanvård. Däremot har de dömts i medierna. De drabbade dem själva, men inte näringen som sådan eftersom konsumenterna köper julskinkor, stekfläsk och kotletter i samma takt som tidigare.
En ny undersökning visar på omfattande problem med grisnäringen i EU. Frågan ska inte bagatelliseras. Ett förvaltarskap värt namnet inbegriper ett aktivt ansvar för natur och djur. Men journalistiska regler gäller även när syftet är djurens bästa: Oberoende källor, kontroll och neutralitet i förhållande till källan präglade i vart fall Uppdrag gransknings syn på saken. Affären vittnar om hur det nya medielandskapet fungerar, eller rättare sagt inte alltid fungerar.
Synen på jordbruk och djurhållning tycks för övrigt många gånger vara präglad av den distans många i dag har till de agrara näringarna, och livsstilarna får man nämna. Det gäller misstänksamheten mot bönder som bedriver normalt jordbruk, skogsägare som slutavverkar eller jägare som jagar. Detta spelar in när samtidsmänniskans berättelse om jordbruk - och landsbygd - författas.
"Om Djurrättsalliansen på allvar hade velat förbättra villkoren för grisar på svenska lantgårdar hade dess medlemmar naturligtvis talat med polisen om sina iakttagelser på ladugårdarna."
Ja, för då skulle ju djurhållarna dömas till typ 4000 i böter kanske. En gigantisk bötessumma som de knappast skulle kunna hämta sig från. Eller?
Den stora segern låg i att människor fick upp ögonen för hur grisarna har det. I Malmö såldes flera ton mindre skinka än normalt i år. Säkerligen har många fått upp ögonen och slutat äta kött. Jag vet att åtminstone en krönikör på Dalarnas Tidning har skrivit att hon inte ätit nåt kött sedan bilderna publicerats. En krönikör på Expressen har börjat äta endast viltkött efter avslöjandet.
Om vi tittar lite längre än till "Grislarmet" hur arbetar Smålandspostens egna journalister?
Vilken källforskning gör ni själva när den allsmäktige leverantören av nyhetstelegram Tidningarnas Telegrambyrå ( TT) skickar ut ett urval av nyheter dagligen.
Vad jag har sett i SMP och andra nyhetsmedia, vidarebefordras ibland helt osanna uppgifter som en riktig jurnalist med en snabb koll på sökmotorer på internet snabbt avslöjar som felaktiga.
Ledaren pekar på ett mycket allvarligt problem:
Att riksmedia inte längre försöker hålla sig till sanningen. Riksmedia ljuger systematiskt för oss. Vad som är sant är inte längre intressant, bara vad som är ideologiskt korrekt.
Listan kan göras lång på de ämnen där vi i stort bara får höra ena sidan i en debatt. Ett sånt förhållningssätt leder i förlängningen till att lögnen blir norm. Kan vi hoppas på att smp leder kampen för sanningen?
Kvällspressens priolista för publicering är helt skev, vad säljer? Vilket ämne genererar hemskast tänkbara löp? Källkritik och saklighet är dessvärre nedprioriterat då folk defakto faktiskt köper eländet.. man vill tro att människor som läser detta vet bättre, kan sålla mellan de svarta löpsedlarna men jag är inte så säker. Detta är inget nytt fenomen så det måste uppenbarligen löna sig. Ledsen i hela själen för detta, bra mycket normalt fungerande vettigt folk som får problem varesig de är jägare eller grisuppfödare.
Rikard,
Klaga inte bara på kvällspressen. Det är nu även Svt, TV4, DN och Svd som systematiskt sprider lögner. För att inte tala om TT som "Pensionär" nämner.
En del miljöaktivister och organisationer tycks ha uppfattningen att ändamålen helgar medlen. Det är Ok att fiffla med bilder, forskning och statistik eftersom man anser att budskapet är viktigast. Det kan gälla reportage om grishållning eller fiffel med forskning i CO2-debatten. Det är en mycket farlig tendens som utgör ett allvarligt hot mot både seriös forskning, medier och givetvis i förlängningen demokratin.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (37 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
