Ledare 2010-09-07 | Uppdaterad 2010-09-07
Politiker anklagas ofta för att enbart lyssna på de stora intressegrupperna, driva plånboksfrågor och agera populistiskt. När kd-ledaren Göran Hägglund i går gjorde ett hastigt besök i Växjö under valrörelsen var det emellertid inte för att plädera för skattesänkningar med inriktning mot starka mittenväljare, utan för att på ICA Hovshaga diskutera hur fler personer med funktionsnedsättning kan få plats i arbetslivet.
Det kontrasterar, inte bara mot hur ett parti enligt läroboken borde agera i valrörelsens slutskede, utan också mot framför allt den bild av kristdemokraterna som de politiska motståndarna försöker konsolidera. "Verklighetens folk"-argumentationen sätts många gånger som en motpol till det traditionella kd-arvet där det glömda Sverige och de människor som inte företräds av kravmaskinerna, flyktingar funktionshindrade och svårt sjuka, har en central roll. Motståndare uppbackade av statsvetare med vänsterprofil ger bilden av ett parti som företräder mainstream-människan framför människan på marginalen.
Veterligen har emellertid ingen annan partiledare under valrörelsen ägnat något större utrymme över frågan om de funktionshindrades tillvaro. Så var det med motståndarnas "analys". Löftena kanske inte ger någon effekt i den ena eller andra väljaropinionsundersökningen, men långsiktigt handlar det om en samhällsvision som är större än arbetslinje och tillväxt.
Hägglunds utfästelse gäller 10 000 platser i den offentliga sektorn för funktionshindrade och ett ökat lönebidrag för arbetsgivare som tar ansvar. "Kan ICA med 20000 anställda ha målet med 1000 praktikplatser borde den offentliga sektorn med sin storlek kunna ordna 10000", menade kd-ledaren under fikapausen i Hovshaga. Sant. Det är uppenbarligen så att offentlig sektor har att lära av företag som ICA eller de delar av ett tillbakaträngt civil samhälle som alltid tagit ett stort ansvar för människor som funktionshindrade. Det är små ICA-handlare - familjeföretagare - som ser människor som resurser och inte som utgiftsposter.
Många gånger är perspektivet det motsatta. Det är alldeles för ofta som företag och föreningar ska göra som farbror staten vill och bestämmer. Men den stora välfärdsstaten har faktiskt många gånger missat de verkligt utsatta. De generella åtgärderna var ju också riktade för det stora flertalet, inte för hemlösa eller funktionshindrade. Deras svaga röster har överröstats av intressegruppernas megafoner. Resonemang från verklighetens folk-diskussionen om politikens gränser samt företagandets och civil samhällets krafter och förmågor går således hand i hand med sociala ambitioner. Staten är inte större i ett medmänskligare Sverige.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA