Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Ledare 2011-09-09 | Uppdaterad 2011-09-08
I vintras ställde Socialdemokraten Peter Hultqvist frågan i riksdagen till utrikesminister Carl Bildt om när regeringen skulle uppgradera den palestinska representationens ställning och status. Svaret kom snabbt och kanske oväntat. I vart fall för traditionella palestinaaktivister: "Det är redan gjort."
Palestiniernas generaldelegation fick namnet Palestinas generaldelegation och representationens chef skulle komma att tituleras som ambassadör. Samma uppgradering - till generaldelegationer - skedde i en rad tunga EU länder som Spanien och Frankrike. Och Carl Bildt slog fast strax efter jul att beskickningens chef precis som i en rad andra EU-länder skulle få ambassadörens status.
Något förvånande är därför att Bildts mottagande av den nyutnämnda ambassadören i går väckte intern hård kritik inom allianspartierna, från såväl Kristdemokrater som Folkpartister som profilerar sig i Mellanösternfrågan. Utrikesministern sägs ha fattat beslutet själv, det har inte genomgått någon gemensamhetsberedning i regeringskansliet. Påståenden om enmanshow på UD är visserligen återkommande, men linjen i denna fråga är alltså inte unik för Sverige och den har för över ett halvår sedan förklarats även inför de folkvaldas församling. Det formella mottagandet av ambassadören kommer således inte som någon överraskning. Smålandspostens ledare uppmärksammade för övrigt den diplomatiska uppgraderingen den 30 december och slog då fast att Bildts Mellanösternpolitik inte kännetecknades - som den S-märkta - av den höga volymens utspel.
Folkpartiets Fredrik Malm som i andra sammanhang talar för kurders politiska självständighet och står på demokratins och de förtryckta folken i Mellanösterns diktaturers sida, säger att Bildts beslut är "både tråkigt och olyckligt", uppenbarligen eftersom det kommer ungefär samtidigt som frågan om ett erkännande av en palestinsk stat diskuteras.
Men frågan om statusen på representationen i Stockholm och inställningen till ett eventuellt erkännande måste ses något frikopplade från varandra. Inte minst eftersom ambassadörsfrågan i praktiken avgjordes långt tidigare. Skälen för ett svenskt erkännande av Palestina har för övrigt knappast stärkts sedan dess. Två vanliga kriterier för ett erkännande, ett avgränsat territorium under kontroll och ett politiskt ledarskap kan knappast sägas vara uppfyllda när territoriet inte är fixerat och när extremistiska Hamas kontrollerar Gazaremsan.
Men den som i en framtid ser en tvåstatslösning som det enda möjliga har däremot knappast någon anledning att beklaga att det palestinska folket får en företrädare i Sverige med en uppgraderad diplomatisk status.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (37 ST.)
ANNONSERA