Menligt EU-direktiv

Ledare Artikeln publicerades

Igår röstade Europaparlamentet med siffrorna 348–274 för att anta det så kallade copyrightdirektivet, som innebär införandet av länklicens och Internetfilter. Direktivet har förändrats en del under våren men kommer fortfarande att påverka nätet, yttrandefriheten och det offentliga samtalet i en menlig riktning.

Foto: Jean-Francois Badias

Mest bekymmersam är artikeln om upphovsrättsintrång, som håller sajter ansvariga för att inget olagligt laddas upp. Frågan är bara hur digra plattformar som Facebook och Youtube praktiskt skall kunna möta detta krav, givet att miljontals människor dygnet runt lägger ut det mest skiftande material. Här blir dyra och komplexa filter helt nödvändiga, men inget filter är idag perfekt.

Det kan vara tillräckligt att någonting som är upphovsrättsskyddat figurerar i bakgrunden av ett foto eller en video för att det skall räknas som intrång, och lagliga uppladdningar kommer oundvikligen att fastna i filtren eftersom det rationella för en sajt blir att hellre fälla än fria.

Direktivet gör förvisso undantag för ideella sajter, handelssajter och molntjänster för enskilt bruk. Man har vidare i artikelns skäl, eller motivering, fastslagit att det framför allt är stora sajter som omfattas av direktivet, men skälen är till skillnad från själva artikeltexten inte bindande.

Undantag skall dessutom göras för såväl parodier, karikatyrer och pastischer som för granskningar, kritik och citeringar – vad som i USA benämns ”fair use” – men det är oklart var gränserna går för dessa kategorier. Frågan kommer att behöva avgöras i domstol, vilket inte blir alldeles lätt med hänsyn till att domslutet skall gälla för hela den kulturellt brokiga Europeiska Unionen.

Artikeln om länklicens, eller ”länkskatt”, är inte lika problematisk som den om upphovsrättsintrång eftersom inga licenser krävs för länkar som innehåller enstaka ord eller mycket kortfattade excerpter från artiklar. Även innebörden av denna gränsdragning måste dock bli föremål för domstolsprövning. Med tanke på att massmedier är beroende av sajter som Google och vice versa kan man likväl anta att det finns ett betydande intresse av att hitta ömsesidigt gynnsamma lösningar.

Sverige och resten av EU:s medlemmar har nu ett par år på sig att införliva ett direktiv som hur man än vrider och vänder på saken kommer att föra med sig en dramatisk förändring av Internet. Det sista beslutet i ärendet fattas visserligen av ministerrådet den nionde april, men det vore naivt att tro att direktivet inte skulle stadfästas där.

Med copyrightdirektivet följer också ett antal andra problem. Det är iögonenfallande att uttolkningen av direktivet på centrala punkter hänskjuts till domstol; politikerna tvår sina händer och låter jurister ta ansvar för sådant de troligen haft svårt att enas om. Lika anmärkningsvärt är att EU:s makthavare ger nätföretag polisiära uppgifter och väljer att introducera ett system med förhandscensur och bestraffning innan något brott begåtts. Inget av detta bådar särskilt gott för unionens demokratiska och rättsstatliga vederhäftighet i framtiden.