Mer Cash i fängelset

Ledare
Johnny Cash sjöng om försoning och återupprättelse, även för dem som inte får någon.
Foto:
Foto:

I morgon är det fyrtiofem år sedan countrylegenden Johnny Cash spelade på Österåkeranstalten norr om Stockholm. Konserten har blivit mytomspunnen och vinylskivan som blev resultatet lär vara lika svår att få tag på som den är bra.

Artikeln publicerades 2 oktober 2017.

Publiken på högriskfängelset utgjordes av cirka hundra interner och personal och för dem blev det ett minne för livet. Det är lätt att förstå. Cash var i sitt livs form och hans musik och framtoning lär ha passat många av de intagna.

I början av sjuttiotalet hade Cash återtagit sin plats i rampljuset efter en längre tid av missbruk och rövarliv. Den omsorg han kände för intagna var dock av ett annat slag än den som mötte fångar i svenska fängelser under sjuttiotalet. Det är svårt att inte se konserten på Österåkeranstalten som en kulturkrock.

Anstalten var nybyggd och skulle bli en central del i det svenska kriminalvårdsprojektet. Detta leddes av den nyinrättade myndigheten Kriminalvårdsstyrelsen. Vars första generaldirektör Bo Martinsson var socialdemokratisk politiker. Det som gav energi åt satsningen var en föreställning om brottslighet som en sjukdom i samhällskroppen.

Medborgare som rånade, misshandlade och våldtog skulle behandlas som patienter och rehabiliteras under sin tid på vårdanstalterna. Tidsandan präglades av en rättsfilosofisk extrempunkt som dessvärre inte bearbetats ordentligt.

Människan kan inte reduceras till vårdtagare, brottsling eller inte. Om myndigheter bemöter lagöverträdare på detta sätt fråntar man människor deras agens och fria vilja. Det är inte bara förnedrande, det tvingar människor att förkasta delar av sin person om de vill tillfredsställa en falsk rehabiliteringsprocess.

Johnny Cash representerar förstås en annan riktning, där countrykollegan Charlie Daniels kanske kan sägas stå för extrempunkten, i den civiliserade världens rättsfilosofiska spektrum. Återupprättelse och försoning är ett återkommande tema i hans musik från och med sjuttiotalet.

Försoning innebär att någon betalar en skuld. För att sona ett brott krävs att förbrytaren gör ett offer som i rättsuppfattningen står i jämvikt med de överträdelser denne gjort sig skyldig till. Att med de medel som står till hands betala tillbaka det man tagit ifrån någon.

USA är grundat av puritaner och deras fängelser präglas av rening. Det var länge helt och hållet upp till den enskilde att bearbeta anledningen till vistelsen. Det är svårt att se USA som föredöme i hur man hanterar brottslighet men det är också svårt att förneka att deras rättsfilosofi bygger på en mer trovärdig människosyn.

Den oreformerade kriminalvården i Sverige tillgodoser inte människans behov av försoning. Tonvikten på rehabilitering och sociala förklaringsmodeller tar ifrån människor, både förövare och brottsoffer, en värdefull process. Det gör det svårare för människor att återvända till samhället med huvudet högt och blicken rak.

Rättssystemet kan inte ha som enda mål att minska statens totala kostnader. Då kommer man fortsätta att förneka människor deras fria vilja och försoning.