Mindre slalom med Löfven

Ledare Artikeln publicerades

Det var en S-ledare som bekymrat talade om USA:s sorti som ”världspolis” under Folk och försvars konferens i Sälen. För bara några år sedan krävde hans företrädare att samma USA skulle lämna alla sina militärbaser runt om i världen. Mycket tyder ändå på att slalomåkningen är över med Stefan Löfven som ordförande.

Utspelen i försvarsfrågor ska alltid tas med en nypa salt. Det är i Försvarsberedningen, som sorterar under försvarsdepartementet, som den svenska försvars- och säkerhetspolitiken formas inför propositioner och femåriga försvarsbeslut. Det är förvisso ett område som är olämpligt för partipolitiska strider, men gör det samtidigt svårt att utkräva ansvar för väljarna.

Socialdemokraterna och Moderaterna har en lång historia av att komma överens, vilket också gör regeringsfrågan mindre känslig. Löfven behöver inte besväras av Miljöpartiets romantiska ickevåldsidéer.

Koncensuspolitiken lämnar dock ett begränsat utrymme för kritik. Återstår gör att angripa attityder och retorik hos huvudmotståndaren, vilket S-ledaren Stefan Löfven praktiserade under sitt framträdande på Folk och försvars konferens i Sälen. Han gjorde en poäng av att försvaret börjar hemma i Sverige och inte i Afghanistan.

Nato är annars den ständigt närvarande elefanten i rummet. Symptomatiskt nämndes inte Atlantpakten som ett viktigt fundament i den svenska försvarspolitiken. I stället betonades alliansfriheten och ett stärkt samarbete inom Norden, EU och FN. Men när Löfven vill se gemensam incidentberedskap i Norden innebär det i praktiken ett tätare samarbete med Nato, som samlar tre av de fem nordiska länderna under sitt paraply.

I talet ryckte han fram med uppfattningen att nästa svenska internationella insats ska vara FN-ledd, bara för att retirera och ”inte utesluta” nya Nato-ledda operationer. Av ambitionen att lägga tyngd på FN blev inte mycket kvar när han också efterlyste ett mer aktivt samarbete med Nato. Av det alliansfria försvaret återstår egentligen inte mycket annat än formalia.

Socialdemokraterna får sägas ha hittat hem i utrikes- och försvarsfrågorna, efter de cirkuskonster hans två tidigare företrädare ägnade sig åt. Det rödgröna försvarssamarbetet var under Sahlins ledning starkt präglat av anti-amerikanism och under Juholt förknippat med ständiga överraskningar. Löfven varnade i stället för USA:s sorti från världsscenen och bekymrade sig över hur ett kinesiskt Mellanöstern kan utvecklas. Det tomrum USA eventuellt lämnar efter sig fylls nödvändigtvis inte av aktörer som står upp för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter.