Minimilön ingen skröna

Ledare Artikeln publicerades

Den sociala pelaren visar sig visst vara ett hot mot självbestämmandet.

För ganska precis två år sedan stod Göteborg och statsminister Stefan Löfven (S) värd för ett toppmöte för EU-medlemmarnas regeringschefer. Anledningen var att man ville ta fram en resolution om sociala frågor, ett politikområde som den tidigare handelsunionen inte rört vid tidigare. Svenska oppositionspolitiker varnade statsministern och regeringen för att denna resolution mycket väl skulle kunna användas till att flytta makt från Sverige till Bryssel. Detta avfärdade statsministern med orden:

Foto: Ludovic Marin

”Det där är en skröna som passar dem som egentligen inte vill prata om sociala villkor. Det är deras sätt att motarbeta sakfrågan.”

I går samlades den svenska arbetsmarknadens parter till en debattartikel där man varnar för att EU är på väg att införa en minimilön och montera ned den svenska modellen. Ett av de exempel som Löfven (S) avfärdade som en skröna. Företrädare för LO och Svenskt Näringsliv uttrycker en stark oro över kommissionsordförande Ursula von der Leyers ställningstagande för en gemensam minimilön. Hon har makt att via kommissionen föreslå lagstiftning som Europaparlamentet sedan har att ta ställning till. Om detta skulle formuleras som ett direktiv har Sveriges regering inte mycket att sätta emot när det i så fall skulle komma att infogas i svensk lagstiftning.

En EU-gemensam definition av vad en arbetstagare är kan också bli något som skadar den svenska modellen. Tvister på arbetsmarknaden skulle också kunna komma att föras vidare till EU-domstolen vilket skulle ta tid och allvarligt skada de svenska konfliktmekanismerna.

Den svenska modellen för lönesättning på arbetsmarknaden är en udda fågel internationellt sett, men den har fungerat bra och inneburit jämförelsevis få och hanterbara konflikter. Vi har inget att vinna på att detta system monteras ned och ersätts av en överstatlig lösning riktad mot helt andra förhållanden.

I somras talade ytterligare två tunga europeiska politiker sig varma för minimilönen. Vid Internationella arbetsorganisationens hundraårskonferens i Geneve uttryckte Tysklands förbundskansler Angela Merkel sitt stöd för att länderna i unionen uppmuntras till att införa en minimilön. Frankrikes president Emmanuel Macron gick längre och talade om en marknadsekonomi i kris som lett till alldeles för stor koncentration av välstånd. Något som kan lösas av en minimilön gemensam för EU.

Det är svårt att se hur den svenska regeringen skall navigera i dessa ombytliga vatten. Särskilt som man okritiskt bidragit till utformningen och antagandet av de grunddokument som dessa hot mot den svenska egenarten bygger på.

Den sociala pelaren handlade, som kritikerna från Kristdemokraterna och Moderaterna påpekade, inte bara om mjuka värden som kvoterad föräldraförsäkring, utan även om att ta kontrollen över medlemsstaternas arbetsmarknadspolitik. Det kanske bygger ett starkare EU, men det är i så fall en styrka som kommer av att spretande, motstridiga viljor binds ihop till en. Och det är en problematisk bild för den som värnar demokratins fundament.