Moderaterna lämnas idélösa
Men det är också ett potentiellt farligt resultat. Någon verklig krismedvetenhet lär inte infinna sig, som det gjorde efter Bo Lundgrens katastrofval 2002 då Moderaterna fick 15,2 procent av väljarstödet. Det gav den nye M-ledaren Fredrik Reinfeldt mandat att tala inför sina partivänner under parollen: förändra er eller dö.
Om Moderaterna tidigare inriktat sig på att sänka skatter för höginkomsttagare parade Reinfeldt ihop samhällsnyttan av ett lägre skattetryck med en tydlig fördelningspolitisk profil. Med det successivt utbyggda jobbskattavdraget var det låginkomsttagarna som procentuellt sett fick mest över i plånboken. Om de Gamla Moderaterna talade om dynamiska effekter i ekonomin sa de Nya Moderaterna att det ska löna sig att arbeta. Den undangömda arbetslösheten gjordes synlig. Men en jobbtillväxt och växande ekonomi till trots, i statistiken såg det ut som om arbetslinjen misslyckats.
Utländska medier har förundrats över valförlusten. Sverige har betraktats som ett mirakelland under krisåren. Men tendensen i Europa är att regeringar byts ut. Det talas om att väljarna tröttnar och vill se något nytt. Samtidigt saknades en tydlig reformagenda hos Reinfeldt-regeringen. I slutet av den åtta år långa mandatperioden framstod Alliansen som förvaltare av de idéer som man en gång formades kring. Upptagna av regeringsansvar och konflikthantering kom idéutvecklingen att avstanna. Alliansen förändrade Sverige, men förnyade inte sig själv.
I stället infann sig ett tillstånd av självöverskattning samtidigt som Socialdemokratin skakade under ledning av Håkan Juholt. ”Nu skulle det inte längre vara nog för M att vara jämbördig konkurrent till S, utan nu skulle M ta över hegemonin och bli det nya samhällsbärande partiet”, konstaterar Axess chefredaktör PJ Anders Linder och citerar en intervju med Fredrik Reinfeldt hösten 2011:
"Moderaternas uppgift måste vara att vara ett attraktivt erbjudande för alla väljare. Det ska i grunden inte finnas någon väljare som ska säga mindre än att ”ja, jag skulle kunna rösta på Moderaterna”."
Att bottna i idéer ansågs exkluderande, vilket förstärktes av partiets kommunikationsguru Per Schlingmann som förpassade ideologierna till historien. Men Moderaterna blev inte hela folkets parti. Av den erfarenheten bör man dra lärdomar. I dag är det enklare att få en bild av vad det moderata partiet inte är än vad det är.
Ett parti som inte riktigt får syn på sig själv i spegeln kommer till slut att bli ett med tapeten. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg lämnar inte bara sitt parti ledarlöst, utan också till stor del idélöst.
