Annons

Moderna könsdilemman

En feministisk filosofiprofessor vid namn Rachel McKinnon vann det gångna veckoslutet en guldmedalj vid världsmästerskapet i cykling. Vilket nu föranlett en hätsk debatt på nätet. Orsaken är att McKinnon föddes som man, men bytte kön, och nu alltså vunnit i en världsmästerskapstävling med kvinnliga medtävlande. Är det rättvist? Är det rimligt? Oaktat svaret känns frågeställningarna i vilket fall som helst tidstypiska.
Ledare • Publicerad 17 oktober 2018
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.
Är det sportsligt att en man som byter kön kan använda sina biologiska fördelar i kvinnliga idrottsgrenar?
Är det sportsligt att en man som byter kön kan använda sina biologiska fördelar i kvinnliga idrottsgrenar?Foto: Cathrina Ertmann

Tonläget är uppskruvat och anklagelser om transfobi riktas mot de som ifrågasätter McKinnons rätt till medaljen. Den moderata riksdagsledamoten Hanif Bali gav sig in i debatten med följande personliga berättelse på Twitter: ”Jag och min kvinnliga PT (personlig tränare) väger lika mycket och är lika långa. Hon har tränat hårt i mer än åtta år, jag har slötränat i två. Trots det klår jag henne i bänk”.

Det är svårt att inte se Balis poäng. Att män och kvinnor har olika fysiska förutsättningar är rimligen oomtvistat hos en bredare allmänhet. Och leder därmed till slutsatsen att det i vissa idrottssammanhang är logiskt att låta männen och kvinnorna tävla separat. Det förefaller inte heller som en speciellt långsökt slutsats att den man som byter kön inte bör tillåtas använda sina biologiska fördelar för att slå ut motståndet i könsuppdelade idrottsgrenar.

Annons

Man kan på sitt sätt förstå idrottsförbundens kluvenhet i frågan givet hur högt tonläget är i frågor om kön och jämställdhet. En rädsla för att ett ifrågasättande av en transpersons rätt att ställa upp i en könsindelad idrottstävling uppfattas som ett ifrågasättande av personen som sådan.

Men vad fallet McKinnon mest av allt är en illustration på är en genusideologi som gått in i väggen. Dess bristande verklighetsförankring lyser igenom så starkt att få observatörer kan undgå att notera det. De moderna feminist-, genus- och jämställdhetsdoktrinerna börjar också bli allt mer självmotsägande.

För tvärt emot konfliktlinjerna i det här fallet så har budskapet från den moderna feminismen länge varit att skillnaderna mellan män och kvinnor endast är kroppsliga. Och således inte på något plan har bäring på vårt sätt att tänka eller vara som människor. Att de statistiska skillnaderna som finns mellan gruppen män och gruppen kvinnor - allt ifrån matpreferenser och yrkesval till prioriteringsvilja i relationen mellan arbete och fritid - därför enbart skulle vara en följd sociala konstruktioner.

Det är förvisso en teori som får betraktas som nog så fantasifull, men icke desto mindre är det en tes som nu allt fler feminister förefaller ha lämnat. Eller i vart fall valt att komplettera.

Nu ifrågasätts inte bara de psykologiska skillnaderna mellan män och kvinnor, utan även de kroppsliga. I intervju i Expressen (03/09/2018) fällde exempelvis Feministisk Initiativs ordförande Gudrun Schyman följande kategoriska uttalande: ”Jag tror att vi kommer att komma till en verklighet där kön inte är avgörande för hur vi presterar inom idrotten och andra sammanhang”.

Jämställdhet rankades av väljarna som en av de viktigaste frågorna i valet 2018 . Det känns i sammanhanget inte speciellt troligt att det var ett ifrågasättande av män och kvinnors olika fysiska förutsättningar som efterfrågades.

Dag ElfströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons