Modernitet och personalbrist

Ledare Artikeln publicerades
Bussförare - ett av många framtidsyrken där det råder personalbrist.
Foto: Johan Christensen
Bussförare - ett av många framtidsyrken där det råder personalbrist.

Inom en treårsperiod kommer det behöva anställas 7 300 bussförare runtom i hela landet, enligt arbetsgivarorganisationen Transportföretagen. Ingen vet var dessa förare skall komma ifrån. Personalbrist präglar samtidigt motorbranschen, där det råder stor brist inom yrken som mekaniker, tekniker, lackerare och bilplåtslagare. Stora pensionsavgångar, fler fordon på våra vägar, befolkningsökning och ett bristande intresse från ungdomar är en ekvation som inte går ihop. En ekvation som sakta men säkert håller på att skapa en akut situation inom chaufförs- och motorbranscherna.

Fram till 2020 bedöms hundranitton nya medarbetare behöva rekryteras inom motorbranschen i Kronobergs län. Samtidigt säger sjuttioen procent av de aktuella företagen i Kronoberg att de har rekryteringsproblem. Och då räknas alltså inte chaufförerna in, utan bara servicesidan. Mer än var tredje bussföretag i Kronoberg upplever stora problem som en följd av rekryteringssvårigheter. Kronobergs länstrafik har i media flera gånger slagit larm om personalbrist.

Varför har dessa branscher personalbrist? Svaret är säkert, som det mesta annat, mångbottnat. För många ligger antagandet att dessa yrkens status skulle vara boven i dramat nära till hands. Det är dock inte en alldeles given slutsats. Studier från Göteborgs universitet pekar på att den här typen av praktiska yrken i omgivningens ögon är ungefär lika statusfyllda nu som på 1950-talet. Å andra sidan kan den vidare innebörden av hög eller låg status ha större betydelse nu än då, som en följd av hur synen på självförverkligande förändrats.

Branscherna själva pekar på ett antal faktorer. Den totala mansdominansen och det svala intresset från kvinnor gör att rekryteringsunderlaget bara av det skälet kraftigt begränsas (som exempel kan nämnas att bara en på hundra bilplåtslagare är kvinnor). Men framförallt pekar de på en felaktig uppfattning om att yrken som dessa inte skulle vara ”framtidsyrken”. Att pilla med motorer eller köra buss anses inte modernt. Det uppväxande släktet, och befolkningen i stort, präglas en vag föreställning om att motorer och fordon på något sätt skulle tillhöra det förgångna, att det därför inte skulle finnas en framtid i yrken relaterat till detta.

Sanningen är den motsatta. Vi reser mer än någonsin, och det sker i åttiofem procent av fallen genom vägtransporter. Även om höga vederbörande drömmer om olika futuristiska snabbtågslösningar, och även om detta på något mirakulöst sätt skulle förvandlas till verklighet, kommer den kraftiga övervikten av vägtransport bestå under överskådlig tid. Ingen kommer börja teleportera sig mellan Moheda och Alvesta.

Detta betyder ofrånkomligen att det behövs människor som bygger, servar, lagar och kör alla dessa fordon. Drygt hälften av eleverna vid landets fordonstekniska utbildningar har en etablerad ställning på arbetsmarknaden ett år efter avslutade gymnasiestudier. Det är den högsta siffran bland alla gymnasieprogram.

Något att tänka på. Både för den skolelev som står i begrepp att fatta beslut om gymnasieprogram, och för den politiker eller opinionsbildare som tindrande talar om tåg och elcyklar, men aldrig nämner bussar och bilar i någon annan kontext än som ett miljöproblem.