Mot nya konflikter

Ledare Artikeln publicerades
De grupper som omnämns som liberala på den nya politiska axeln har likt Feministiskt Initiativ också ett auktoritärt budskap. Andra ska leva som de vill.
Foto:MAJA SUSLIN / TT
De grupper som omnämns som liberala på den nya politiska axeln har likt Feministiskt Initiativ också ett auktoritärt budskap. Andra ska leva som de vill.

Det har blivit populärt att tala om att den traditionella vänster-högerskalan utmanas av en ny dimension i europeisk politik, kallad GAL-TAN.

I denna konflikt fokuseras det på gröna, alternativa och liberala värderingar å ena sidan och traditionella, auktoritära och nationalistiska värderingar å andra sidan.

Det råder ingen tvekam om att frågor som kultur, nation, jämställdhet, kött, svenska värderingar och miljö blir allt viktigare i svensk politik. På en europeisk nivå handlar politiken mindre om resursfördelning och mer om identitet och nation.

Till saken hör att vänster-högerskalan varit ovanligt stark i Sverige, i jämförelse med andra länder. I inget annat land anses klassröstning - röstande efter social position - vara så stark som i Sverige. Vårt land är ovanligt homogent och stora regionala, religiösa eller språkliga skillnader lyser på det hela taget med sin frånvaro. Socialdemokraterna har också lyckats trots långa regeringsinnehav att på en och samma gång vara ett i egna ögon statsbärande parti och samtidigt hållit dörren öppen för en mer radikal samhällskritik.

Även i amerikansk politik är det uppenbart att nya skiljelinjer spelar in. Motsättningarna religion-sekulär, unga-äldre och stad och land uppfattas som allt viktigare och ses också som en förklaring till att en populist som Trump har utsetts till det republikanska partiets presidentkandidat. Han tilltalar vita äldre besvikna arbetare i rostbältets stater långt från "eliten" på Östkusten.

Men begreppen som Gal/Tan tenderar också att styra våra tankar. De förenklar och någonstans känns sammanhanget grön och liberal mer tilltalande än ord som auktoritär. Den relevanta akademiska analysen övergår lätt till en nedvärderande syn på landsbygd, religion och äldre.

Ett starkt auktoritärt drag finns ju också nämligen i Galpolen. Viljan att tvinga människor genom kvoteringar, normkritiska dagis och delade föräldraförsäkring att leva efter just Gallivsstilen är knappast särskilt liberal.

Mot tesen att konflikterna om religion och stad-land backat upp SD står att det partiet aldrig lyckats att vinna det religiösa Sveriges väljare. På delar av landsorten går partiet bra - men knappast för att ha exploaterat en klassik stad-land konflikt där frågor om inställning till kontroll av skogsägande, djurhållning och vargjakt spelar roll.

Det handlar om något annat: Precis som i USA om stora löntagargrupper som under längre tid fått det relativt sett ekonomiskt sämre. Vänsterns identitetspolitik attraherar inte. Lika lite den borgerliga högerns ointresse för tillväxtens bakgårdar långt från Stockholm. Avindustrialisering och stort flyktingmottagande i kombination bidrar till människors känsla av att stå kvar på perrongen och se tåget till framtiden passera. Om ingen drar lärdom av det finns en stor väljargrupp för populister och främlingsfientliga att vinna.