Mötet med troende
Människor i ett sekulariserat land som Sverige kommer trots allt att behöva möta och interagera med människor som har en religiös övertygelse. Detsamma gäller kommuner och myndigheter. De måste ha en strategi för att hantera religiösa samfund.
På många håll har man bestämt sig för att bekräfta samfundens bidrag till samhället i form av samlingsplatser där unga och gamla möts på vandringen genom livet. Det är kanske lite vagt men ändå en form av friskvård som ofta når personer som kommuner eller andra myndigheter har svårt att nå. Särskilt med motsvarande insatser. Förra året presenterade forskare vid Ohios universitet siffror som tydde på att troende människor lever i snitt fem år längre än icke-troende. Kanske får vi se Folkhälsomyndigheten komma med en officiell rekommendation.
Problemen börjar när avståndet mellan religiösa samfund och det sekulariserade samhället befinner sig i dagens gråzon: man är tillräckligt långt ifrån varandra för att ha en vag relation till de troende men inte tillräckligt långt ifrån för att intressera sig för företeelserna från ett utifrån-perspektiv.
Resultatet blir som Sveriges Radios granskning av pingstkyrkorna i Dalarna. Man har upptäckt att pingstkyrkornas centralorganisation har en skrivelse om hur man ser på kristna homosexuella som tror att deras läggning är en synd skall bemötas. Detta tolkar P4 Dalarna som att pingstkyrkan i Leksand är emot homosexuella och tror att de kan botas. De hänvisar till en inspelning där en tidigare pastor i församlingen talar om att Gud vill ”hjälpa bögar”, vilket skall förstås som att hjälpa dem att bli kvitt sina böjelser. Det är här som den religiösa analfabetismen ger sig till känna. Man förstår inte att det för kristna är centralt att göra skillnad på synd och syndare och att all synd är lika allvarlig. Har man den grundläggande förtrogenheten med den kristna läran tolkar man inspelningarna i P4 Dalarnas inslag på ett annat sätt.
Även i vår ända av landet har denna analfabetism givit sig till känna. Älmhultsprofilen och munken Franciskus Urban blev i vecka av med sin anställning som lärare på en folkhögskola i Karlskrona. Anledningen var att han på sociala medier ifrågasatt Pride-rörelsen. Han hade arbetat på folkhögskolan i drygt ett år och det måste ha varit svårt för ledningen även vid tillsättningen av tjänsten att undgå att han ser ut som en munk. Det rimliga hade varit att fråga om det och hur det kan ta sig uttryck. Eller klargöra att man vill ha en sund arbetsplatsmiljö där åsikter och de anställdas fritid inte äventyrar deras anställning.
Den religiösa analfabetismen lär öka framöver, men så småningom minska. I dag vill folk inte erkänna att de saknar kunskap om religiösa traditioner och tankesystem. De träffar på präster och gudstjänster ibland och nöjer sig med att pussla ihop en bild utifrån det. I takt med att de religiösa utövarna blir färre lär kunskapen om dem bli mer akademisk och förhoppningsvis mer korrekt.
