Myterna som inte är några myter

Ledare

Regeringen binder ris åt egen rygg när myter om invandringen ska avlivas.

Artikeln publicerades 20 december 2011.

Det är integrationsminister Erik Ullenhag (FP) som tagit initiativ till en ny avdelning på regeringens hemsida, vars syfte är att motbevisa hel- och halvlögner om invandring som sprids på nätet. Bakgrunden är en dramatisk ökning av antalet rasistiska hemsidor under senare år, vilket Forum för levande historia tidigare uppmärksammat.
Initiativet är inte helt fel, ändå blir det helfel. För att ta några exempel. Myt nummer nio besvaras under rubriken: invandringen kostar Sverige tiotals miljarder kronor varje år.
Här lyckas inte regeringen svara på den fråga den själv ställt upp. Och direkt pinsamt blir det när hänvisningar görs till studier av invandring i Japan och USA. Japan tar emot extremt få flyktingar och USA tar i princip inte emot skyddsbehövande som själva söker uppehållstillstånd. Exemplen är inte jämförbara med Sverige. Svävande hänvisas det också till beräkningar som finns visar på större kostnader än intäkter. Den av regeringen beställda utredningen Invandringen och de offentliga finanserna nämns inte alls. Kanske för att den bekräftar det regeringen kallar en ”myt”. Växjöprofessorn Jan Ekberg, som genomfört utredningen, pekar på en årlig nettokostnad på 40 miljarder kronor, eller 1,5 till 2 procent av BNP, för invandringen. Man undrar just vad Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi anser om att bli kategoriserat som spridare av halvsanningar och myter.

En annan myt som avhandlas är uppfattningen att skolavslutningar inte får hållas i kyrkan. Det avfärdas av regeringen trots att såväl skolor som Skolverket har tolkat den nya skollagen i precis den riktningen. I många skolor är det ingen myt, utan verklighet. Det finns skäl att påminna om vad fakta betyder; sakförhållanden som inte kan bestridas. Här lämnas en del att önska för att uttrycka det milt.

När regeringen ska avfärda myten om att ”de flesta så kallade flyktingar saknar flyktingskäl” blir det ett semantiskt svar som förvillar. Regeringen skriver att 9 978 asylsökande beviljades permanent uppehållstillstånd 2010, och att 91 procent av dem hade antingen skyddsskäl eller flyktingskäl. Anhöriginvandring tas överhuvudtaget inte upp, trots att antalet anhöriga som beviljades uppehållstillstånd samma år uppgick till 25 076 personer.

Även om regeringen haft rätt i sin ”fakta” så är det ett dåligt försvar av den svenska migrationspolitiken. Fakta säger ju inget om de värderingar eller idéer som ligger till grund för politiken.