När föräldrarna inte klarar matteläxan

Ledare Artikeln publicerades

Många föräldrar klarar inte av att hjälpa sina barn med matteläxorna på grund av trendpedagogiken "skriftlig huvudräkning”. Vad värre är – metoden kan ha bidragit till matematikens förfall i Sverige.

Just nu debatteras om det är skolan, läxhjälpsföretag eller föräldrarna som ska hjälpa barnen med läxorna. Många föräldrar nickade nog instämmande när en mamma i SVT (3/12) sade att matteläxan kan hon inte hjälpa dottern med eftersom ”de lär på ett annat sätt nu”. Dottern var i lågstadieåldern.

Vad är det som har hänt? Lågstadiematematik är inte svårare än att alla föräldrar med avklarad grundskola borde kunna hjälpa barnen.

Svaret heter ”skriftlig huvudräkning” eller ”räkna med mellanled”. Det är en metod som började användas i Sverige under 1990-talet, och som i dag dominerar läromedel och undervisning.

Föräldrarna till dagens skolbarn fick lära sig så kallade ”standardalgoritmer”. Då ställer man upp tal som ska adderas, subtraheras eller multipliceras under varandra; börjar med de minsta (till exempel entalen) och jobbar sig vänsterut mot de större talen (tiotal, hundratal och så vidare). Vid behov ”lånar” man (för exempel på skriftlig huvudräkning och standardalgoritm se grafiken).

När den skriftliga huvudräkningen ersatte standardalgoritmerna hördes de vanliga reformpedagogiska flosklerna: Standardalgoritmen leder till ett mekaniskt räknande som inte befrämjar förståelse och kreativitet, och läggs dessutom på eleverna av en auktoritet.

Med den skriftliga huvudräkningen får eleverna däremot ”utveckla sina egna metoder”, vilket ökar förståelsen för matematiken och stärker taluppfattningen.

I de lägsta klasserna och med rätt lärare ligger det nog ett korn av sanning i flosklerna. Men många lärare och läromedel använder inte alls den skriftliga huvudräkningen som en ”tankens gymnastik”, utan eleverna tragglar dessa på samma sätt som man tidigare tragglade standardalgoritmer. Och då är standardalgoritmerna att föredra, eftersom dessa ger betydligt färre felaktiga svar (något forskaren Per-Olof Bentley har visat).

Även när den skriftliga huvudräkningen används på rätt sätt bör standardalgoritmerna läras ut. Dels för de mattesvaga elevernas skull. Det är grymt att inte lära dem en ”vattentät” metod som kan vara skillnaden mellan godkänd och underkänd på nationella proven. Dels med tanke på matematikämnets progression. Det är ju faktiskt inte meningen att eleverna ska ägna hela grundskolan och gymnasiet åt att laborera med de fyra räknesätten. De ska gå vidare till sådant som algebra och geometri och då behöver ren räkning (och multiplikationstabellerna!) vara automatiserade – hur auktoritärt och icke-kreativt det än låter. Fixeringen vid skriftlig huvudräkning kan vara en delförklaring till att svenska elever har ”tappat” ett års matematikkunskaper, man fastnar i aritmetiken och kommer inte vidare.

Det handlar också om läxorna. Många föräldrar kan inte hjälpa sina lågstadiebarn med matteläxorna. En del skolor ordnar föräldrautbildningar i skriftlig huvudräkning. Om man i stället ser skriftlig huvudräkning som tankegymnastik i klassrummet, och parallellt lär eleverna standardalgoritmer, kan alla föräldrar hjälpa sina barn utan att gå på kurs. Det är bra för matematikämnet, eleverna och föräldrarna.