Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
onsdag 23 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
onsdag 23 maj 2012
Ledare 2011-10-12 | Uppdaterad 2011-10-11
Frågan om vargens utbredning brukar diskuteras utifrån konflikten land-stad. Misstron mot rovdjuret gäller något större än vargar, enligt detta synsätt. Det är besvikelsen över nedlagda skolor, mackdöden och biblioteksnedläggningar som riktas mot centralstyret från storstaden Stockholm.
Vargen blir här en symbolfråga. Teorin har ett högt förklaringsvärde. När Svenska Rovdjursföreningen hävdar att majoriteten i varglän som Dalarna och Gävleborg tvärtemot en allmän föreställning vill ha fler vargar än jägareförbundet och att en stor del av befolkningen är likgiltig i frågan talar den emot vetenskapen. Statsvetare vid SOM-institutet vid Göteborgs universitet har konstaterat att var man vuxit upp avgör synen på vargstammens storlek. Statens Lantbruksuniversitet, SLU, visade i Om svenskars inställning till rovdjursförvaltning att majoriteten i rovdjurslänen var positiva till skyddsjakt medan bara 29 procent i Stockholms länd delade den uppfattningen. Till detta kan konstateras att livsstilen i en urban residensstad som Gävle där en stor del av invånarna i länet bor kan vara mycket avlägsen landsbygdsfamiljens i de inre delarna av Hälsingsland. Man ska vara försiktig med att se Västra Götalandsregionen som synonymt med storstad och Gävleborg eller för all delen Kronoberg som lika med landsbygd.
Det teoretiska perspektivet på vargen vrider dock bort sakfrågan från angrepp på tamdjur och jordbrukares villkor till att handla om ett allmänt missnöje i stort. I vargdebatten framställs kritiken mot en större rovdjursstam som ensidigt kommande från jägarhåll, något som avfärdas som ett fritids- och särintresse. Det är att förminska lidandet hos småbönder som ska ta hand om rivna får. Det är att reducera det merarbete och krångel som blir följden av att bidrag till stängsel ska sökas från Jordbruksverk. Ersättningar som enligt jordbrukarna själva är lägre än kostnaden för att byta stängsel. Det är också att förstora samhällets möjligheter att skydda tamdjuren med andra metoder än skyddsjakt. "Att stängsla in samtliga fårhagar är orealistiskt", konstaterade länsstyrelsens expert mycket riktigt innan vargen Kynna angrep ytterligare djur i Sunnerbo. Länsstyrelsens och Viltskadecentrums ja till skyddsjakt ter sig därför som en riktig bedömning.
Men det är inte Länsstyrelsen som fattar beslut, även om det finns en uppfattning att vilt- och rovdjursfrågorna flyttas horisontellt från en central del av staten - Naturvårdsverket - till en som uppfattas vara "regional", länsstyrelsen. I denna fråga ligger makten kvar hos biologerna på Naturvårdsverket för merparten av landets län. Vilket visar att "decentraliseringen" av viltvårdspolitiken inte varit så långtgående som kritikerna hävdat.
Vargfrågan är så polariserad att människorna som påverkas av rovdjuret kommer i kläm. När lokala företrädare för Jägareförbundet deklarerar att organisationen inte ska delta i en eventuell skyddsjakt motverkar de sina egna syften och skadar tilltron för den annars seriösa folkrörelsen. Om nu skyddsjakt begärs av lokalbefolkningen - och får stöd av en statlig myndighet, varför ska jägarna svara med en bojkott? När relevanta landsbygdsopinioner kan avfärdas som smala extrema intressen blir det politiskt svårare att driva igenom mer verklighetsanpassade regler för en utökad skyddsjakt . Det gagnar inte fårägarna i Sunnerbo.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (37 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
