Navigering utan märke
Årets avtalsrörelse inleddes med största möjliga dramatik när fackförbunden Kommunal och Pappers hoppade av samordningen. För människor som lever sina liv långt från förhandlingar mellan arbetsgivare och anställda var detta besked kanske inte så omvälvande men splittringen säger något om tillståndet inom fackförbunden.
LO har haft det tufft under det rödgröna styret. Fackfrågorna har fått stå tillbaka i förhandlingarna med Miljöpartiet och på senare tid även Centern och Liberalerna. Sverigedemokraterna är nu största parti bland LO-förbundens medlemmar. Samtidigt har det från politikens håll blivit vanligare med utspel om lönesatsningar på viktiga grupper inom den offentligt finansierade välfärden. Sjuksköterskor, poliser och lärare har alla blivit lovade höjda löner och delvis också fått det. Lärarlönelyftet var en otymplig reform som förvisso resulterat i att många lärare fått mer i plånboken men som också inneburit mycket strul och positioneringar på skolorna.
I detta sammanhang är det kanske inte konstigt att Kommunal beslutat att lämna LO-samordningen och ge sig in i förhandlingarna på egen hand. Det signalerar handlingskraft och uppslutning. Problemet med detta är att märket, löneökningen för industriarbetarna, ännu inte är satt. Det är tacksamt att som förbundsordförande säga att de offentliganställda, där många kvinnodominerade yrken ingår, inte skall behöva ta rygg på gubbarna inom industrin igen. Problemet med detta är att exportindustrin är helt avgörande för att det skall finnas pengar till den offentliga sektorn.
I förlängningen är löneökningarna inom den skattefinansierade sektorn beroende av det internationella konjunkturläget och svenska företags resultat på världsmarknaden. Här bidrar en extremt svag krona till att upprätthålla positionerna, men det finns mycket som tyder på att vi går mot sämre tider. Regeringen har sett samma sak och gjort sina förberedelser för att kunna möta en stigande arbetslöshet.
Det är många som känner stor tacksamhet till och omsorg om dem som arbetar inom välfärden. Det är rätt och riktigt. Det är dock viktigt att denna omsorg inte leder till utspel och beslut som missgynnar gruppen. Kommunals förhandling kommer säkert att väcka förhoppningar hos medlemmarna men riskerar att bli en besvikelse när man inte har ett märke att förhålla sig till.
Detta bör även politiker lära av. En reform som jobbskatteavdragen har till exempel varit unikt effektiv för att se till så att de som upprätthåller vår välfärd får mer pengar i plånboken utan att störa arbetsmarknadens parter.
