Ny strategi för Lööf?
Men så ryckte Moderaterna upp sig, och trots att Ulf Kristersson tydligt sträckte ut handen mot de moderata väljare som flytt till Sverigedemokraterna, visade sig väljarströmmen till Centern inte vara starkare än att den vände den också - utan annan substantiell anledning än att Moderaterna bytt partiledare. Pålitligare än så var inte det stöd som på sikt tänktes föra Lööf till statsministerposten.
Eventuellt speglar Lööfs tal den sinnesstämning som rimligen börjar slå rot i Centerns partikanslier: Känslan av att man behöver stanna upp och slicka såren över den stora strategins misslyckande. Om inte den migrationsliberala ideologin är framgångsrik, vad göra då?
Springa efter den tillfälliga boll som är i spel? Det har sällan visat sig vara en god långsiktig strategi för något parti, och ser man det förekomma skall man misstänka att allt inte står rätt till i partiets interna liv. Men det är precis vad Lööf signalerar då hon ägnar i princip hela sitt tal åt Metoo.
Hela repertoaren av att det är förfärligt, att det är bra att det kommer fram i ljuset och att hon är känslomässigt berörd. Och så förstås, det gängse svaret för den politiker som inte har något genomtänkt svar: Utbildning. Sex- och samlevnadsundervisningen i skolan skall utökas och bli obligatorisk för kommande lärare på Lärarhögskolan. Steget från orsak till verkan i förslagen är ogripbart långt, men i den partipolitiska världen är det inget konstigt med det. Så ”klarar man av” en komplex fråga.
De stora strategiska politiska linjerna, de utmätta positionerna och de långsiktiga förpliktelserna i Lööfs tal, de lyste med sin frånvaro eller fick trängas i något hörn. Partiets rörelser framöver blir intressanta. Tänker man faktiskt släppa migrationsfrågan som man investerat så mycket i, och istället bygga sin förtroendebas kring något annat?
