söndag 12 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Ledare 2010-03-16 | Uppdaterad 2010-03-15
De borgerliga partierna har en historia av sociologiska och ideologiska skillnader mellan sig. I dag handlar det mest om accentförskjutningar och olika betoningar.
Liberaler och konservativa finns representerade i alla partier. På motsvarande sätt är partiidentifikationen svagare i väljarkåren. Det finns en stor grupp väljare med allmänborgerliga värderingar.
Inför valet 2006 var regeringsdugligheten en stor fråga. Med bildandet av Allians för Sverige inleddes arbetet med att lyfta fram likheterna istället för olikheterna. Att de fyra partierna inför väljarna framstod som eniga och trovärdiga som regeringsalternativ var också en anledning till valsegern över den socialdemokratiska minoritetsregering som under statsminister Göran Perssons ledning vägrade ge besked om hur ett framtida rödgrönt samarbete skulle se ut.
I dag är kartan en annan. Det finns två regeringsalternativ. Om de rödgröna lyckas få ihop ett brett program inför höstens val kan valrörelsen också komma att handla mer om politikens innehåll framför frågan om regeringsduglighet.
Men för att framstå som eniga krävs mer än symboliska gruppbilder av partiledarna. Arbetet måste genomsyra partiorganisationerna. Inte enbart för syns skull, utan främst för förbättrade förutsättningar för kompromisser. Utan en så sammansvetsad borgerlig allians hade centerns svängning i kärnkraftsfrågan uteblivit, och kristdemokraterna hade som under 1990-talets fyrklöverregering fått se sitt vårdnadsbidrag realiseras först under mandatperiodens sista månader.
Nu går alliansen in i en andra fas, där man satsar ännu hårdare på en gemensam profilering i valrörelsen. Det är en strategi som syftar till att inkludera fler. Istället för att bli tydligt sammankopplad med ett parti öppnas nu möjligheten att arbeta för en samlad allmänborgerlig politisk inriktning. Med det möter man inte bara utvecklingen som skett inom partierna, utan också väljarnas allt vagare partipreferenser.
Utmaningen för såväl de rödgröna som borgerliga är att vinna över väljare där intresset för politik är tämligen lågt. Tonläge, språkbruk, personer, profil och framtoning är alla viktiga faktorer. Eventuella skandaler, oväntade händelser och frågor utanför de politiska programmen kan också komma att bli avgörande. I dag uppger omkring 20 procent, eller en och en halv miljon väljare, att de inte vet vilket parti de tänker rösta på.
Ju närmare valdagen vi kommer desto större krav ställs på besked om politikens innehåll. Utmaningen för den borgerliga alliansen är att inte bara slå sig för bröstet över det som åstadkommits, utan att istället fokusera på framtida reformer. Samtidigt bedöms regeringen också utifrån dagspolitiska frågor, när opinionsmätningarna görs.
Det försprång de rödgröna har i opinionen bygger istället på ett öppet mandat, då de ännu inte lämnat gemensamma besked på centrala politiska områden. Det är ett dilemma. Väljarna kräver besked i sakfrågor, men kan lätt fly om beskeden upplevs felaktiga. Så har det varit för socialdemokraterna i tidigare val, då man tappat mittenorienterade väljare först i valrörelsens slutskede.
En röd logga till ett blått lag vilka lurar de?
Det verkar vara ett medvetet val att utesluta sverigebegreppet ur alliansbeteckningen. Eftersom de inte arbetar för hela befolkningens bästa så väljer de att kalla sig rätt och slätt alliansen, sig själva nog.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
