Nya svenska proportioner

Ledare ,

Märsta är inte så stort. Vill man vara elak kan man säga att det är en liten övernattningsplats för pendlare till Stockholm. Men orten har 27 000 invånare, så i jämförelse med andra orter i Sverige är det en del. Det är nästan dubbelt så mycket som i Ljungby. Men allt är relativt. Här är frågan: är nitton bilbränder under en natt mycket eller litet?

Foto: MARKO SÄÄVÄLÄ/TT

Plus en rejäl explosion vid entrén till en frisersalong samma natt skall man tillägga. Den är litet svårare att översätta i Ljungbytermer så vi lämnar just den därhän. Men växlar man in de där bilbränderna som skedde natten till måndag skall man alltså tänka sig att åtminstone nio bilar satts i brand i Ljungby.

De flesta i Ljungby skulle nog säga att det är mycket. Bara som exempel. De allra flesta som skulle ha den där proportionen av brinnande bilar inpå sig skulle nog förskräckas. Och de skulle nog inte bli gladare av att höra rekommendationen från den härdade räddningstjänsten i Lund, att inte ställa bilarna nära ensliga buskage eller hus som kan antändas.

Samtidigt som det alltjämt pyrde i Märsta presenterades i Dagens Nyheter en undersökning från Ipsos som visar på ett mycket lågt samhälleligt förtroende för de styrandes förmåga att komma tillrätta med de dödliga skjutningarna. Nej, det är inte samma sak som bilbränder. Men jo, det hör till samma frågekomplex.

Ungefär sextio procent misströstar om det politiska Sveriges möjligheter att vända utvecklingen. Här behöver man inte laborera med jämförelser. Sextio procent är mycket. Dessutom ökar stadigt andelen pessimister i det här avseendet, så förtroendetrenden följer brottsutvecklingen.

Sverige upplever inte bara en kris i termer av grov brottslighet utan även en legitimitetskris. Att sextio procent av befolkningen inte tror den politiska eliten om att kunna åstadkomma frid på gator och torg är oerhört allvarligt. För att göra bilden än mörkare har de förmodligen dessutom rätt. Polisen och de rättsliga institutionerna får fortfarande inte de resurser de skulle behöva. De förslag på olika lagskärpningar som har börjat att läggas på bordet är inte i nivå med vad dagens verkligheten faktiskt tarvar.

För att göra det ännu värre dröjer sig i olika hörn av debatten kvar en anda av förnekelse. Begrepp som ”Sverigebilden” och ”gynnar Sverigedemokraterna” hörs inte lika ofta som förut men har heller inte lösts upp helt. Ännu märks antaganden om att uppmärksamheten kring den nya brottsligheten egentligen är ett käril för något orent som inte skall släppas fram.

Självklart förekommer överdrifter och ogrundad ryktesspridning i allt det här. Folk är skakade av vad som pågår. Men det betyder inte att verkligheten på det stora hela är något annat än vad den är. Verkligheten är ingen konspiration. Den är brinnande bilar, explosioner och skottlossning och den behöver mötas med ordentliga straff och mångdubbelt starkare polisiära insatser än i dag.