Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
onsdag 23 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
onsdag 23 maj 2012
Ledare 2012-01-30 | Uppdaterad 2012-01-29
Alf Svenssons faderliga närvaro som partiledare skapade en kultur inom Kristdemokraterna som inte så lite påminner om partiets politiska fokusområde. På så sätt dämpades också konflikterna.
Det tillhör ovanligheterna att tidigare partiledare ägnar kraft åt partiinterna angelägenheter, som Alf Svensson gjort under senare tid i ett försök att gjuta olja på vågorna.
Familjestämningen har kommit att bli en annan under Göran Hägglunds ledning. Han erbjöd ett öppnare debattklimat, vilket paradoxalt nog inte gynnat honom utan tvärtom bidragit till att de politiska skiljelinjerna blivit allt synligare.
Det rör sig dock om relativt små falanger utan bredare stöd som gått samman för att driva partiet i en annan riktning under nytt ledarskap. Debatten har varit högljudd, vilket gett intrycket av att utgången varit osäker. Men stödet för den linje Mats Odell och Markaryds Bengt Germundsson representerar visade sig under KD:s riksting i Västerås vara litet.
Striden hade överhuvudtaget inte varit möjlig utan det förväntningarnas missnöje som infunnit sig under Hägglunds ledarskap. Man är van att få besök, bli sedd och bekräftad. Det gav Odell en öppning.
En jämförelse kan göras med Moderaterna. De tidigare obligatoriska mötena på partikanslier runt om i landet är uteslutet för en partiledare som Fredrik Reinfeldt. Han träffar väljare, inte partivänner på sina resor. Och lokala moderata företrädare verkar klara sig rätt bra utan någon att hålla i handen.
Hägglund har agerat på ungefär samma sätt, men rättar sig nu efter kritiken som riktats mot honom. Mer samverkan med partiets lokala företrädare har utlovats. Familjen ska samlas. Det kan också bli hans räddning, åtminstone fram till valet 2014, även om kräftgången i opinionsundersökningarna fortsätter. Vad gäller lågt väljarstöd är kristdemokrater trots allt ett tåligt släkte.
Hägglunds förnyade mandat från rikstinget var relativt starkt. Den annars så försynta och lågmälda majoriteten inom Kristdemokraterna dundrade under kongressen. Tröttheten över de obstruerande falangerna var påtaglig.
Det är knappast märkligt att Bengt Germundsson som en konsekvens av krypskyttet fick lämna partiets innersta krets, det verkställande utskottet.
Är då striden över? Mats Odell signalerar med sin vilja att stå kvar som gruppledare i riksdagen att han trots nederlaget inte gett upp. Efter en så uppslitande strid, som tagit tid och kraft från det politiska arbetet, hade man snarare väntat sig att Odell lämnat politiken för gott. För att ge partiet arbetsro, och inte ge nytt syre åt de konflikter som efter att ha blossat upp nu ligger och pyr. Så länge han är kvar lever också hoppet hos hans kollaboratörer om att återuppta striden.
Det ger inte Göran Hägglund den arbetsro och nystart hans parti är i behov av. Inget parti, ingen organisation, fungerar om fraktionsminoriteter visar bristande respekt för majoritetsbeslut –också i personfrågor.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (37 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
