fredag 19 mars 2010
fredag 19 mars 2010
Ledare 2010-02-06 | Uppdaterad 2010-02-05
När Birgitta Ohlsson utsågs till ny EU-minister kommenterade Smålandspostens ledarsida utnämningen utifrån hennes politiska bakgrund, åsikter och sätt att agera som företrädare för folkpartiet. Vi upplyste inte om att hon var kvinna och dessutom gravid. Inte heller beskrev vi hennes frisyr eller klädval. Andra opinionsbildare gjorde en annan bedömning.
När Dagens Nyheter kommenterade utnämningen ställdes frågan hur många mammor som mäktar med att vinka adjö till den lilla och åka direkt från BB till en nattmangling i Bryssel. Svaret: ”Det ska nog till en hårdhudad dinosauriemamma till det.”
Till viss del har Ohlsson själv öppnat för en diskussion om sitt blivande föräldraskap. Under presskonferensen i Bella Venezia förklarade hon att hon minsann har en modern man och ingen dinosaurie. Ohlsson vill ju också gärna själv lägga sig i hur andra familjer väljer att fördela tiden med sina barn: genom att förfäkta idén om en kvoterad föräldraförsäkring. Ibland är frasen ”inga kommentarer” högst befogad. Om inte politiker markerar gränserna för sitt privatliv lär inte heller medierna göra det.
Sveriges radios tunga nyhetsprogram Studio Ett tillhör de redaktioner som vältrat sig i spekulationerna om hur Ohlsson ska klara sitt uppdrag efter förlossningen. KDU-ordföranden Charlie Weimers, bjöds in för att kommentera, men avböjde med svaret att Birgitta Ohlsson och hennes man Mark Klamberg själva får ta ställning till sitt föräldraskap. I en debattartikel på Newsmill förklarar han varför: ”Att politiken måste kunna förhålla till kombinationen familj och karriär är fullt naturligt. Självklart har jag åsikter om föräldraskapet på det individuella planet. Men eftersom jag inte vill lagstifta om hur föräldrar ska kombinera jobb och familj, så väljer jag att inte uttala mig om hur vår nya EU-minister väljer att göra.”
Så tog han ändå hem en politisk poäng i graviditetsdebatten, genom sitt skrivna inlägg. Likväl är det en viktig poäng. Den integritet som politikern har rätt till i sina livsval, bör också vara förbehållen medborgarna. Familjer som inte ansluter sig till genusideologins fifty fifty-fördelning i tillvaron är inga dinosaurier – utan fria individer med rätt att själva forma sina liv. Det bör inte bara staten respektera, utan också underlätta och uppmuntra i trygghetssystemen.
Om det är något debatten om EU-ministerns mage fört med sig är det att bilden av kvinnor som oförmögna att kombinera arbete och barn reproducerats. Det är bara att beklaga. Precis som politiker ibland bör undvika att svara, bör också journalister fundera över relevansen i sina frågeställningar och se till dess konsekvenser.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (27 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
