Ojämställd otrygghet
Under den tredje dagen i Sälen flyttas fokus från försvar till säkerhet och rättsväsende. Brottsförebyggande rådet presenterade del två av den Nationella Trygghetsundersökningen för 2017. Nu gällde det inte utsatthet för utan oro för brott, och resultatet är nedslående.
Nästan en tredjedel av Sveriges befolkning känner stor oro över brottsligheten i samhället. Det är allvarligt men det blir värre när man granskar statistiken närmare. Det visar sig att de som är mest oroliga är de yngsta och de äldsta kvinnorna. Det är också de grupper som faktiskt anpassar sitt liv efter oron.
Tio procent av kvinnorna upp till sextiofem års ålder avstår från att gå ut på grund av otryggheten. För äldre kvinnor stiger den andelen till dryga tjugo procent. Bland män är motsvarande andel som högst fem procent. Det är ett allvarligt jämställdhetsproblem.
Man kan tydligt se att oron tar fart från och med 2015. Statistikinhämtningen sker mellan januari och april varje år för att få till en jämn serie fri från påverkan från spektakulära händelser. Det innebär att varken terrordådet på Drottninggatan eller Metoo-uppropet fångas in i den senaste rapporten. Den största förändringen i otrygghet återfinns mellan 2015 och 2016.
Det är svårt att inte koppla det till migrationskrisen men i så fall borde otryggheten minska nu. Det har den inte gjort utan ligger på en fortsatt hög nivå. Det talar för att problemen är mer djupgående.
Otryggheten har åtföljts av ett minskat förtroende för rättsstatens institutioner. Det är svårt att inte se kopplingen till polismyndighetens problem. Avhopp och svåra arbetsförhållanden blev till en poliskris som inte underlättats av att det grova våldet ökat på senare år. Skjutningar och mord har gjort att andra utredningar blivit lidande.
I Växjö blev det påtagligt när en åklagare slog larm om att relationsbrott, där de första utredningsstegen måste ske snabbt efter anmälan för att ha chans att nå fällande dom, blev liggande för att det inte fanns tillräckliga resurser hos polisen.
Det är svaga grupper som drabbas först när lag och ordning tappar greppet om samhället. Personer som bor i utsatta områden har inte sällan våld och kriminalitet i sin vardag. Äldre kan avskärmas helt om de inte vågar gå ut på gatorna då de sällan har arbeten att gå till.
För en regering som kallar sig feministisk är dagens rön från trygghetsundersökningen ett tillfälle till eftertanke. Istället för att försöka se till att kvinnor kan känna sig lika trygga som män i det offentliga rummet har man fokuserat på frågor som måhända har ett symbolvärde men i praktiken berör små och ofta relativt välmående grupper.
Det är tre gånger fler kvinnor än män som begränsar sin vardag på grund av otrygghet. Det är ett allvarligt problem som måste hanteras, inte minst av de som gör anspråk på att vara feminister.
