fredag 19 mars 2010
fredag 19 mars 2010
Ledare 2009-06-08 | Uppdaterad 2009-06-07
I Belgien är valdeltagandet till EU-parlamentsvalet högt av den enkla anledningen att valskolare riskerar böter. Bland övriga medlemsländer i unionen har valdeltagandet sjunkit till låga nivåer, från det första valets 63 procent 1979, vilket lett till att parlamentets legitimitet ifrågasatts under senare val. 2004 gick bara 45,5 procent av EU:s medborgare till valurnorna. I år valde en ännu högre andel att stanna hemma.
Men debatten om parlamentets legitimitet landar alltid i frågan vad alternativet skulle vara. Det demokratiska underskottet skulle knappast bli mindre om man lät de nationella parlamentet utse ledamöterna, som Sverige gjorde ett år efter folkomröstningen om det svenska medlemskapet. Även om Sverige haft representation i parlamentet sedan 1995 har svenska folket bara fått rösta vid tre tillfällen; 1999, 2004 och nu 2009.
Trenden med det allt lägre valdeltagande må vara bruten i flera länder, däribland Sverige. Men trots att parlamentet utvecklats från en konsultativ församling till en reell maktinstitution väljer majoriteten av EU:s medborgare att stanna hemma på valdagen. En anledning torde vara att parlamentets makt bygger på överenskommelser och kompromisser, vilket gör det svårt för väljarna att identifiera de politiska skiljelinjerna.
I Sverige kan det ökade valdeltagandet, som i andra relativt nya medlemsländer, förklaras med en svagare ja/nej-dimension. Här visar opinionsmätningar återkommande att allt färre motsätter sig det svenska medlemskapet. Konkurrensen har också hårdnat inom partierna om vilka som ska stå på listorna. Viljan och engagemanget bland politikerna och partierna har bidragit med en mer intressant valrörelse.
Det alltjämt låga valdeltagandet innebär också att nya partier har bättre förutsättningar att komma in. 2004 blev Junilistan det tredje största svenska partiet i parlamentet, i år skrällde Piratpartiet. Även Feministiskt initiativ med Gudrun Schyman i spetsen överraskade, från att knappt ha varit mätbara i opinionsmätningarna till att närma sig spärren på fyra procent. Också Sverigedemokraterna nådde vissa framgångar i väljarkåren.
Men EU-parlamentet har en annan roll och funktion än riksdagen. Att det går bra i det ena valet betyder inte att det går bra i det andra. Det är Junilistan ett exempel på, där partiet i riksdagsvalet 2006 landade under en halv procent. Med tydliga politiska alternativ och kamp om regeringsmakten är förutsättningarna för partier utanför riksdagen betydligt sämre.
EU har inte förankrats mer hos svenskarna men vi har upptäckt att det inte finns något alternativ till röstning i parlamentsvalen. Därför måste vi rösta, inte för att vi alltid stöder den vi röstar på utan för att den kan vara den bästa att motverka andra ännu mer oönskade politiska inriktningar.
Ett exempel. Vill man värna den svenska arbetsrättens fortlevnad men samtidigt inte vill att Turkiet med sin speciella kultur och religion ska bli medlem i EU har man problem. Vem ska man rösta på och i vilken partigrupp kommer denne i så fall att hamna i Bryssel och kommer denna grupp att ha något inflytande alls. Man väljer alltså inte inriktning utan man väljer för att hindra oönskad utveckling av unionen men hur man än gör blir resultatet en sörja av kompromisser där lägsta standardnivå ska gälla i alla länder.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (27 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
