Om Moderaternas EU-politik

Ledare ,
Ulf Kristersson befinner sig i veckan på EPP-kongressen i Helsingfors.
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
Ulf Kristersson befinner sig i veckan på EPP-kongressen i Helsingfors.

Det europeiska parti som Kristdemokraterna och Moderaterna ingår i - European People's Party (EPP) - håller i dagarna kongress i Helsingfors. På plats finns politiker från hela Europa, allt ifrån Angela Merkel och Sebastian Kurz till Ebba Busch Thor. Jag åkte dit för att intervjua och observera svenska politiker i en mer internationell kontext. Vilken roll spelar Sverige i ett forum som detta?

Europapartierna har stegvis fått mer inflytande i takt med att EU har fått det. EPP är också det största europeiska partiet. Det spelar roll vad som sägs och görs på en kongress som denna. Den här gången ligger fokus på vem EPP ska nominera till ny EU-kommissionsordförande efter den avgående Jean-Claude Juncker.

Även statsministerkandidaten Ulf Kristersson finns på plats i Helsingfors. Jag mötte honom för att fråga hur Moderaterna passar in i EPP-kontexten, hur svensk EU-debatt ser ut och vad hans parti prioriterar inför nästa års EU-val.

Det händer ju en del kring regeringsfrågan i Sverige just nu, varför är det viktigt för dig att mitt i turbulensen prioritera EPP-kongressen?

– För att världen inte står still bara för att svensk politik gör det. Och för att det är viktigt för svenskt EU-arbete vad som händer i EPP. Jag är kanske huvudpersonen på sitt sätt, i det som nu sker i Sverige, men det är inte mina beslut det handlar om. Jag har redan sagt vad jag vill.

Det är rätt många olika partier, med ganska många inriktningar, i EPP. Hur passar Moderaterna in i den här bilden?

– Vi har en tydlig identitet i EPP. Det handlar inte minst om Carl Bildts förtjänster, från 80-talet och framåt. Sen gör vi ingen hemlighet av att vi tillhör en skandinavisk och nordeuropeiskt idétradition, som ju är mer liberalkonservativ.

Moderaterna säger nej till ganska många EU-förslag just nu, EU-skatter och den sociala pelaren exempelvis. Är det svårt att vårda arvet som det stora Europavänliga partiet samtidigt som man prioriterar att stoppa olika dåliga EU-förslag?

– Som ofta i svensk politik har det varit enorma pendelsvängningar. Det var ju närmast ett hot mot Sveriges säkerhet att vara för EG en gång i tiden. Sen när vi gick med så hade vi en ganska lång tid när vi var för i stort sett allting. Det fanns en svensk EU-fori. Vi var för allt och bäst i klassen. Det är en svensk tradition som jag i grund och botten inte tror är så sund.

– Nu har vi också lärt oss att EU är en helt självklar beslutsarena för svensk del, och att det sägs både bra och korkade saker i EU.

Den tidigare DN-journalisten Henrik Brors kallade exempelvis Moderaterna för ett ”EU-bromsparti” som en kommentar till den presskonferens där förslaget till er Europaparlamentsvallista presenterades. Hur ska man förstå det?

- Jag tror han lite grann missuppfattar hur välförankrat EU-medlemskapet och den internationella dimensionen är i vårt parti, därför har vi också råd att unna oss att vara kritiska när det händer dumheter.

- Det är inte längre så att högern är för EU och vänstern emot, utan både högern och vänstern har EU som en arena där man bråkar om olika politiska frågor. Socialdemokratiska partier, inklusive vårt eget, och det här säger jag som beröm, de har också vaknat och insett att det finns en europeisk dimension i politiken, så nu driver de på europeisk nivå samma saker de alltid drivit på nationell nivå. Och vi är lika skeptiska till det nu.

Men har debatten hängt med, handlar det inte fortfarande mest om för eller mot EU?

– Jag tycker det är värre än så. Vi har knappt någon debatt över huvud taget. I en av partiledarutfrågningarna i valet fick jag efteråt frågan om det var någonting jag saknade. Jag svarade: att en enda internationell fråga hade lyfts upp. Och de trodde jag skojade - det var en sådan bisarr ståndpunkt i en utfrågning att man ens skulle nämna att det finns en värld utanför Sverige.

– Det är något sjukt, den nästan insulära debatten; som om inte Europa fanns. Titta på den tyska valrörelsen, den hade många andra brister, men Europa fanns med hela tiden.

I vår är det EU-valrörelse. Vad kommer den handla om?

– Jag har ganska modesta förväntningar. Hittills har varje EU-valrörelse handlat om antingen helt perifera saker, eller blivit någon form av ”midterm elections”. Sannolikheten att den kommer handla om de stora Europeiska framtidsutmaningarna tror jag är relativt liten.

– Det bästa vi kan göra är att få det att handla om är vad Sverige, och svenska parlamentariker, skall göra inom ramen för EU-samarbetet. Det hade varit bra.

En av de stora frågorna framöver kommer vara EU:s flerårsbudget. EU-kommissionen vill chockhöja Sveriges medlemsavgift och införa olika EU-skatter. Moderaterna har varit väldigt kritiska. Hur ser du på budgetprocessen?

– EU-kommissionen har lagt ett slags önskeförslag där de rätt klokt pekar ut områden där EU skulle kunna göra mer, men med betydande noggrannhet undvikit att ta bort någonting som EU kan göra mindre av.

Hur ska den svenska linjen kring budgetfrågan formas framöver?

– I grund och botten har vi och regering haft samma hållning där. Lösningen ligger inte i att Sverige ska betala trettiofem procent mer. Ytterst är det en förhandlingsfråga och den kommer vara ganska komplicerad.

– Frankrike kommer säkert vilja göra mer av allt. Men att få tyskarna att också förstå att det finns ganska många pålitliga EU-länder som inte tycker att de bara är en naturlig betalningsstation, det är viktigt.