Om psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa på arbetsplatsen är ett stort problem med många förklaringar. Vi har aldrig haft uppfattningen att all psykisk ohälsa på våra arbetsplatser skulle bero på rådande machokultur, en närläsning av vårt budskap gör detta tydligt. Det finns däremot en bred flora med orsaker som alla bidrar till problematiken. Stress och tidspress, ledarskap, osäkra anställningar, maktlöshet och brist på inflytande, dålig fysisk arbetsmiljö.
När vi sätter fokus på machokulturens påverkan gör vi det på goda grunder helt utan att påstå att detta är enda förklaringen. De vittnesmål vi får från kvinnor som lämnar branschen, genom till exempel vår del av MeToo, #sistaspikenikistan, beskriver machokulturens negativa inverkan. Vi får vittnesmål från lärlingar som mår dålig av det hårda klimatet. Även den fysiska arbetsmiljön blir sämre när vi låter machokulturen sätta ribban för hur vi använder skyddsutrustning och prioriterar fysisk arbetsmiljö.
Att psykisk ohälsa i arbetslivet inte har absolut kausalitet med machokultur är knappast förvånande, men på våra arbetsplatser är det tveklöst så att machokulturen driver på psykisk och fysisk ohälsa. Det sambandet är glasklart utan att vara den psykiska ohälsans enda förklaring. Om ledarskribenten vill föra en egen kampanj mot identitetspolitik så är det nog klokt att inte välja Byggnads arbete mot machokulturen på arbetsplatser som måltavla som har som syfte att göra våra arbetsplatser mer tillåtande.
Morgan Nyberg. Ordförande Byggnads, region Småland-Blekinge.
SVAR DIREKT:
Vi har aldrig hävdat att Byggnadsarbetareförbundet tillskriver machokultur all psykisk ohälsa. Vad som däremot går att ifrågasätta är den normkritik som Byggnads ägnar sig åt, både i fallet med den säkerligen i övrigt lovvärda kampanjen mot psykisk ohälsa och i andra fall.
Byggnads har i flera uppmärksammade fall använt den samtida identitetspolitiska feminismens uttryckssätt. Att förbundsledningen vill nyttja begreppet 'hen' i sin helmanliga förbundsstyrelse, eller låta samma styrelse ta på sig mössor föreställande kvinnliga könsorgan, är deras och byggnadsarbetarförbundets medlemmars ensak.
När de däremot skickar ut pressmeddelande som hävdar att denna normkritik skulle sitta inne på svar i kampen mot den psykiska ohälsan finns det skäl även för aktörer utanför förbundet att säga ifrån.
Ledarredaktionen
