måndag 15 mars 2010
måndag 15 mars 2010
Ledare 2009-11-09 | Uppdaterad 2009-11-07
Som oantastlig sanningssägare har journalisten och författaren Jan Guillou dominerat den svenska mediescenen under decennier. När han nu själv granskas naggas den trovärdighet han omgetts av rejält i kanterna.
Samröret med KGB under en femårsperiod kan läggas till uppgifterna i Svensk tidskrift, som påminner hyllningarna till Saddam Husseins regim i boken Irak – det nya Arabien (1977). De ideologiska ramarna han verkar inom framträder särskilt tydligt när han öppet kritiserat amerikanska CIA, men inte den sovjetiska motsvarigheten.
Men Guillou-affären belyser inte enbart en enskild reporters dåliga omdöme, utan även hur utländska underrättelseorganisationer verkat i Sverige under det kalla krigets dagar. Den kristdemokratiske kommunpolitikern i Älmhult, Dan Bülow, tillhör den skara som utsatts för rekryteringsförsök (Smp 2009-10-26). Dag Klackenberg, i dag vd för Svensk Handel, vittnar om att det var vanligt med rekryteringar riktade mot företrädesvis unga journalister. Klackenberg lät sig själv rekryteras av KGB, på inrådan av den svenska säkerhetspolisen. Han försedde därefter den sovjetiska underrättelsetjänsten med oskyldiga uppgifter och bidrog samtidigt till Säpos kartläggning av hur KGB arbetade i Sverige. Med hjälp av sina kontakter på sovjetiska ambassaden var han också med och avslöjade den svenske spionen Stig Bergling.
I de forna östkommunistiska länderna har arkiven börjat öppnas. Här kan den östtyska underrättelsetjänsten Stasi nämnas. Men som de moderata riksdagsledamöterna Hans Wallmark och Mats Johansson konstaterar har den svenska säkerhetspolisen, med politiskt stöd, vägrat lämna ut uppgifter om de personer som misstänkts ha sprungit utländska säkerhetstjänsters ärenden. Det är problematiskt ur många perspektiv. Som de båda påpekar gömmer sig här en moralisk-politisk dimension. Vilken typ av opinionspåverkare har det handlat om? Hur såg mönstren och nätverken ut? Här förtjänar även näringslivet att nämnas, då Stasi ägnade sig åt omfattande industrispionage gentemot Väst.
Wallmark och Johansson föreslår att säkerhetspolisen utan att röja källor tillåts offentliggöra information om Stasis arbete i Sverige och svenskars kontakter med DDR-regimen, så att medier och forskare kan ge oss hela bilden. Det vore värdefullt. För att förstå diktaturens väsen, men också för att dra lärdomar av hur den opinionsbildning som förekom påverkade samhällsdebatten och synen på kommunistregimerna i öst.
Det måste finnas tiotusentals svenskar som klassades av ryssarna som "spion light", men själva upplevt kontakten att de hade trevliga kompisar som man småpratade med allt möjligt om och man fick fyndiga presenter ifrån. Men ryssarna satte i system att på *mycket* bred front värva kandidater som sedan kunde uppgraderas när de hamnade på rätt plats. Många är nu nervösa att deras namn skulle dyka upp om dessa arkiv öppnades.
Man får väl stå för sina politiska åsikter även när det blåser. Kompisar och presenter???
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (28 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
