Ord att tänka på
1900-talet har betecknats som ett massmartyriets sekel. Aldrig förr har så många kristna dödats för sin tro. Men frågan är hur vårt ännu unga sekel skall komma att utvärderas i framtiden. Det har inte varit ett skonsamt sådant mot kristendomen, än så länge.
Den beräknas vara den mest utsatta religionen i världen, trots dess ganska bekväma ställning i den fria världen. Enligt Open Doors statistik för 2019 förföljs tvåhundrafyrtiofem miljoner kristna världen över. Inte minst kvinnor är utsatta.
Värst är situationen i ett av kommunismens sista fästen, Nordkorea. För första gången är även Indien med på listan bland de värsta länderna, då våldsamma hindunationalister kan fara fram ofta utan konsekvenser. Även i Kina har situationen blivit väsentligt värre detta år, då Xi Jinping som en sentida Herodes har börjat ta i med hårdhandskarna mot de kristna.
Men i övrigt är det i hög grad radikal islamism som ligger bakom förföljelse av kristna. Efter Nordkorea är det sju muslimska länder som toppar listan över kristendomsförtryckande stater.
Det rapporteras att Islamiska Staten omgrupperar sig i Irak. Den som trott att IS är slutgiltigt besegrat bara för att de har berövats sina landområden har tagit fel. Att vara kristen i Irak är alltså fortsatt en livsfara. Generellt sett är situationen svår för kristna i större delen av Mellanöstern. Från att ha utgjort en femtedel av regionens befolkning är de i dag blott fyra procent. Kristendomen är på väg att utplånas i de områden där den uppstod.
I vårt avlånga land är det annorlunda. Här lever många i materiellt välstånd. Kristna kan leva i frihet och trygghet. Även om det finns exempel på motsatsen. Om det finns något generellt hot mot religionen här är det snarare de långsiktiga effekterna av sekulariseringen.
Men trots den långt gångna sekulariseringen i Sverige präglas livet i allra högsta grad fortfarande av religionen. Det genomsyrar kulturen till en sådan grad att man ofta inte ens reflekterar över det. Men ibland blir det så tydligt att det stämmer till eftertanke. Advents- och julfirandet – i sig kyrkliga högtider – står stabilt som en självklar del av de flesta svenskars tillvaro. En miljon svenskar gick på gudstjänst första advent. Bara en sådan sak.
Vilka olika traditioner hörandes till julen som praktiseras varierar från familj till familj, person till person. Men – som folklivsforskaren Dan Korn tidigare har påpekat – även om många aldrig ser på Kalle Ankas julafton, känner de flesta till programmet. På samma sätt är vi marinerade i kristen tro och präglade av dess traditioner, även om inte alla tror på eller praktiserar den kristna tron i dess fullhet.
Det är inte längre många familjefäder som högläser ur julevangeliet när familjen sitter samlad på julafton. Men kanske är det en sed som det i vår oroliga tid skulle göra oss gott att åter popularisera. Som det sjungs i en av julpsalmerna, ”lyss till änglasångens ljud”.
Och vad är det änglarna sjunger? ”Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, till människor hans välbehag!” Ord väl värda att tänka på i tider när julefriden för många kristna världen över störs inte av stressiga julklappsinköp utan av illvilliga autokrater och terrorister.
