Otack är lönen

Ledare
Foto:
Foto:

Finansministerns jakt på välfärdsföretag blir mindre aptitlig i ljuset av migrationskrisen.

Artikeln publicerades 30 september 2017.

Regeringen avser driva igenom ett vinstförbud för välfärdsföretag. Förslaget skall läggas fram i början av våren och lär bli en explosiv start på valrörelsen. Finansminister Magdalena Andersson (S) håller fast vid den hårda och oresonliga ton hon använt när hon presenterat regeringens avsikter för 3:12-regler, bankskatten och välfärdsföretagande.

"Vinstjakt" på en "kvasimarknad" är det som motiverar finansministern till att vilja äventyra arbetstillfällen och tillgång till den välfärd som medborgarna bekostar. Men visst har hon rätt i att det är en kvasimarknad.

Den saken gjordes mer än tydlig i och med migrationskrisen för två år sedan. På grund av den förra och nuvarande regeringens politik sattes välfärden på sådant prov att flera politiker till slut medgav att man inte kunde garantera att mångåriga skattebetalare skulle kunna få tillgång till vård, skola och omsorg på det sätt och i den utsträckning som man vant sig vid och hade rätt till.

Detta trots att den rödgröna regeringen öppnade kranarna från pengabingen på ett aldrig tidigare skådat sätt. Det tog sig till slut bisarra uttryck när en entreprenör räknade ut att det lönade sig att köpa, bygga om och transportera hit ett kryssningsfartyg med tanke att använda det som asylboende. En kommun skrev på kontraktet men efter medial uppmärksamhet lyckades man krångla sig ur att betala dygnshyran om 800 000 kronor.

Under förra året ökade kommunernas köp av privata och ideella vårdföretag med tio procent. För flyktingmottagandet är motsvarande siffra 164 procent. Det hade varit intressant att se hur regeringen hade klarat flyktingmottagandet utan privata aktörer. Den huggsexa på skattemedel som pågick så sent som förra året vittnar om att det offentliga var riktigt illa ute. Finansministern har inte yttrat ett ord om regeringens del i att möjliggöra denna vinstjakt på kvasimarknaden.

Istället har Andersson valt att fokusera på den goda konjunktur som just nu råder. Tillväxten möjliggjorde en höstbudget som består av lika delar fullkorn och druvsocker. Fyrtio miljarder går till att betala av statsskulden och lika mycket satsas på att knuffa på en ekonomi som redan går som tåget.

Det hade varit intressant att se hur stor del av denna högkonjunktur som bygger på offentlig konsumtion. Andra kvartalet 2016 var den offentliga konsumtionens bidrag till BNP-tillväxten det största på länge och mer än dubbelt så stort som kvartalet innan. Sedan dess har utgifterna minskat och för några veckor sedan kunde Magdalena Andersson visa upp fyrtio miljarder kronor som blivit över från budgeten för flyktingmottagande.

Det är svårt att överblicka de ekonomiska konsekvenserna av migrationskrisen. Det är också svårt att förneka den avgörande roll som privata aktörer spelade för att staten och regeringen skulle kunna ro åtagandet i hamn. Det är glädjande att finansministern börjat värna om skattebetalarnas pengar men det är magstarkt att försöka knäcka de aktörer som räddade en för mindre än två år sedan.