Överbelastat register

Ledare Artikeln publicerades

Belastningskontroller bidrar till ett mer otryggt samhälle.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Utdragen ur belastningsregistret blir allt fler. Ungefär hälften av de 740 000 förfrågningar hos polisen som gjordes förra året gick till privatpersoner som blivit ombedda att lämna in utdragen i samband med jobbsökande.

Möjligheten för privatpersoner att få tillgång till uppgifter om sig själva i polisens register var inte tänkt att användas för att stänga personer ute från arbetsmarknaden utan att se till så att myndigheterna hade korrekt information.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) är nu inne på att göra verklighet av Alliansregeringens gamla förslag om att lagstifta om vilka branscher som får begära utdrag ur register inför anställningsprocesser. Det är på tiden.

Utvecklingen har drivits på av arbetsgivare som förstått hur svårt det är att sparka anställda samt av en tidsanda där färre har lust eller råd att visa tillit. Arbetsrätten ger ett omfattande skydd till arbetstagare och det är svårt att sparka personer utan anledning. Det är som det skall vara, men tillsammans med ett samhällsklimat präglat av ängslighet och riskminimering har det fått oönskade konsekvenser.

När det kommer till arbetstillfällen i nära anslutning till barn och ungdomar är det självklart att man skall kunna kolla upp bakgrunden hos dem som söker. Barns utsatta läge och sexförbrytares återfallstendenser är avgörande. Men även för tjänster som bär på stora ansvarsbördor så som vd-positioner inom företag bör man kunna få kräva att känna till tidigare missgärningar.

I de flesta andra fall bör möjligheterna begränsas.

Människor med fällande domar i bagaget måste kunna återansluta sig till samhällsgemenskapen. Har man sonat sitt brott skall man inte utestängas från möjligheter till arbete. Det är tydligt att våra milda straff är lämnar utrymme för den allmänna rättsuppfattningen att fortsätta bestraffningen även efter frigivning.

Det är helt enkelt svårt att sona sina brott i dagens Sverige. Först på grund av kriminalvården som ses just som en vårdinsats och inte som en logisk påföljd på lagöverträdelser och sedan på grund av att allmänheten anpassat sig till detta och i liten utsträckning är intresserad av att försonas med brottslingar som kommer från en förhållandevis kort och bekväm fängelsevistelse.

För en förstagångsförbrytare kan det vara ödesbeseglande att inte få chansen att tjäna pengar på ett hederligt sätt efter första domen. Därför är det viktigt att arbetsplatser inte blir exkluderande.

Den ökade niten vad gäller att kontrollera de arbetssökandes bakgrund görs med största sannolikhet med omsorg om verksamheten. Men ser man till samhället i stort är det troligt att kontrollerna ökar otryggheten.

Om fler utestängs från arbetsmarknaden, och dessutom för mindre allvarliga förseelser, leder det bara mot ett värre utanförskap och tyngre brottslighet. Det tjänar ingen på.