Överraskningarnas man

Ledare

När svordomarna kommer fram vet man att det är allvar. Att dignitären ifråga känner sig så skrämd av rättartingets ogynnsamma utveckling att lite lätt förnedrande känslosvall måste bära upp bristerna i sakförsvaret.

Brukar man höra Svenska Akademiens Peter Englund svära i en intervju? Knappast. Men när han hårt trängd av uppgifterna om alla missförhållanden som varit under hans tid som ständig sekreterare skulle ärerädda sin person utbrast han i ett ”den jäveln”. Det avsåg en för sexofredanden och spridande av interninformation misstänkt man i akademiens inre krets. Englund ville framhålla att han var så berörd att han själv omöjligen kunde vara moraliskt skuldsatt.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Inte heller den evige chefen för Brottsförebyggande rådet, Brå, Jerzy Sarnecki har väl svurit inför medier förut. Tvärtom, han har varit den faderliga klokheten personifierad. Lugnt och tryggt har han med hela sitt institut i ryggen förklarat att det inte finns någon anledning att vara uppjagad över någon påstådd ökning av brottsligheten och att de där omogna alarmisterna bör kyla ned sig.

Och plötsligt hette det att ”läget är jävligt allvarligt”, och just när det gäller grov kriminalitet. Brottsförebyggande Rådet har tagits med ”total överraskning” inför utvecklingen, meddelar Sarnecki och tillägger att även polisen är ett offer för denna ”totala överraskning”.

Här är det värt att backa ett steg. För det första är det ett mycket märkligt påstående att svensk polis skulle gett utryck för något sådant. Snarare har (ofta anonyma) vittnesmål från just poliser utgjort de starkaste varningsrösterna inför en situation bortom samhällelig kontroll.

För det andra, hur är det i sinnevärlden möjligt att Brå är totalt överraskat? Fram till Sarneckis uttalande fanns det enligt rådet över lag ingen statistik som föranledde andra kommentarer än att anmälningsbenägenheten hade ökat och mycket av det vi ser idag är tidlösa repriser på vanlig brottslighet. Sedan skulle förstås mer resurser till allt möjligt men det är ju en annan sak.

Brå har forskat om sådant här sedan 1974, har nu hundra anställda och har fri tillgång till vad som är spetskompetens inom kriminologi – åtminstone menar spetskompetensen detta.”Myndighetens produktion av kunskap, fakta och statistik är effektiv och omfattande” skriver man i anslagsäskandet på hundrasexton miljoner kronor inför 2019 och lite till för 2020. Man meddelar också att ekonomin är i balans.

Inte ens Brå självt hävdar således att det saknas resurser för att bibringa Sveriges regering korrekt beslutsunderlag. Finns det något annat rimligt sätt att uttrycka skeendet på än att Brå har misslyckats med sitt uppdrag och att orsaken ligger någon annanstans än i resurserna?

Sarnecki anar nog svaret på frågan. Därför poserar han likt Peter Englund såsom överrumplad och ansatt i sitt känsloliv, eftersom det professionella jaget har blivit en belastning: problemen är då för jävliga! Sarnecki måste huka sig så lågt för verklighetens domslut att han nu klafsar i ett känslosegment för att nå fredad mark. Nu är brottsligheten så förfärlig att han vill vara en intim Jerzy. En av oss.

I en bättre värld skulle kvasten gå både inom Svenska Akademien och Brottsförebyggande Rådet. I den här världen kan man åtminstone reagera på deras kletiga åtbörder.