Ovetenskapligt och obildat om religion

Ledare Artikeln publicerades

Skeptikerföreningen Vetenskap och Folkbildning är en god kandidat till det egna priset Årets förvillare, med anledning av deras försåtliga opinionsundersökning.

Sverigedemokrater tror att jorden får besök av utomjordingar, skrev Aftonbladet. Dagens Nyheter förfasade sig över moderater som tror på chemtrails, det vill säga att flygplan sprider ämnen i luften i syfte att påverka vädret eller bedriva biologisk krigföring. Det har även rapporterats om att kristdemokrater inte tror på evolutionsläran.

Innehållet i skeptikerföreningen Vetenskap och Folkbildnings nyligen presenterade opinionsmätning var kittlande, och många redaktioner hakade på.

Underhållande, tyckte opinionsinstitutets VD Torbjörn Sjöström som gav en träffande kommentar till mätningen: ”Det är långt från både vetenskap och folkbildning att slira så, men mediautrymme kommer de få så klart. Delning klår fakta varje dag.”

Anledningen till den skarpa kritiken är att föreningen särredovisar partisympati på allt för små baser. I undersökningen deltog 1 113 svarande. Det innebär att ett femtiotal kristdemokrater, högt räknat, görs till representativa för partiets hela väljarkår.

Kanske bör Vetenskap och Folkbildning dela ut sitt pris Årets förvillare till sig själva?

Den slappa inställningen till hur statistik hanteras är en sak. Den slappa rapporteringen om det försåtliga upplägget i undersökningen är en annan. Det finns en anledning till att skeptikerrörelsen blandar samman gudstro med föreställningar om spöken och telepati. Judar, kristna och muslimer ska placeras i samma fack som barn som tror att Stålmannen finns på riktigt.

Perspektivet påminner om förra sekelskiftets antropologer som trodde sig kunna upptäcka religionens innersta natur genom att studera dess mest primitiva former. Ur detta växte en uppfattning om att ju mer modernt ett samhälle blir, desto mer sekulärt och mindre religiöst. Det är i denna tradition Vetenskap och Folkbildning verkar.

Man kan leka med tanken på att motsvarande perspektiv skulle anläggas på musikområdet. Glöm Palestrinas motetter, Bachs fugor och Stravinskijs Våroffer, det är djungeltrummorna som gäller.

Om Vetenskap och Folkbildning lyckas omvända samhället till en materialistisk tro väcks ett antal frågor som inte minst sociologen Jürgen Habermas uppehållit sig vid. Han, som själv säger sig vara religiöst omusikalisk, studerar religion i dess mest utvecklade gestaltning och betonar dess samhörighet med den kulturella och sociala omgivningen.

Habermas anser att den västerländska uppfattningen om människans värdighet har en så stark koppling till det judisk-kristna trosarvet att den mister sin förankring om den religiösa traditionen förlorar i betydelse. I de fall stater försökt kasta ut religionen, som Frankrike och Ryssland, vet vi av erfarenhet att resultatet blev grymt och inhumant.

Om vi börjar likställa världsreligionerna med astrologi och spöken, så kommer vi heller inte att förstå något av samhällsutvecklingen. Vi blir mer andra ord mindre upplysta. Det är därför direkt pinsamt att blanda samman exempelvis kristendom med kristallterapi, som skeptikerrörelsens husgudar har för vana att göra.

En viktig sak har dock föreningen Vetenskap och Folkbildning bidragit med. Det står nu bortom allt rimligt tvivel att tomtar och troll existerar.