På plats i Almedalen: Reinfeldt fyller plånboken

Ledare

Det var inte många tårfyllda ögon i publiken när Fredrik Reinfeldt höll tal i går. Gustav Fridolins poesiuppläsning om hur björken blev till ved dagen innan var som planterad för att öka kontrasten.

Artikeln publicerades 4 juli 2013.

Det första Reinfeldt gjorde i inledningen av presskonferensen som föregick talet var att flagga för att dagens budskap kan upplevas som komplicerat. Det första som norska Aftonpostens journalist ville veta var hur ett komplicerat budskap ska lyckas uppväcka det som Moderaterna behöver mest – entusiasm. Reinfeldts svar kan omformuleras till: ”Jag vet vad jag gör.”

Svaret var nästan lika bra som frågan var berättigad. Reinfeldt vet av erfarenhet att väljarna är måna om sina plånböcker. Nu tänker han fylla dem lite till. Så länge de gynnade förstår att de gynnas är tråkig sifferexercis något som de har överseende med.

Moderaterna har återuppväckt jobbpakten från de döda. Huruvida den utvecklas till en zombie eller ett livskraftigt projekt är svårt att förutsäga. Trots att samtalen mellan de två centrala arbetsgivareorganisationerna och regeringen gått i stå har ett antal viktiga avtal slutits branschvis. Enligt statsministern har branschavtalen kommit så långt att tiden är kommen för staten att bidra. Handeln, som anställer fler unga än någon annan bransch, har nyligen slutit ett avtal om yrkesintroduktionsanställningar. Om Reinfeldt inte direkt tar år sig äran för Handelns avtal, så vill han gärna ha en bit av kakan.

Avtalet gäller dock bara ungdomar upp till 21 år som har gått handelslinjen på gymnasiet. Om andra avtal utformas på liknande sätt finns en risk att de ungdomar som är i störst behov av hjälp, de utan gymnasieexamen, ställs utanför programmet. Än mer ofördelaktig blir deras situation av att arbetsgivarkostnaden för en gymnasieutbildad ungdom subventioneras till mer än hälften.

Strategin är mer konsekvent än den tilltagande bilden av en ideologilös Reinfeldt låter påskina. Linjen, arbetslinjen, kvarstår som obestridlig ledstjärna. Sett till helheten verkar Moderaternas politik snarare fyllas på och kompletteras; framgångar förstärks och missräkningar nedmonteras – senast igår i och med beslutet att sänka a-kasseavgifterna som de själva höjt.

Tanken med höjd a-kasseavgift var god. Alla skulle bidra mer till sin egen arbetslöshetsersättning. Avgiften höjdes dock kraftigt och plötsligt. Resultatet blev massflykt från a-kassan utan någon massanslutning till något annat. Det har kritiserats hårt och länge. Det verkar som att statsministern, lyssnaren framför andra, har ”lyssnat in” även här.

Statens nota hamnar på 2,9 miljarder för 2014. A-kasseavgifterna sänks för 2,3 miljoner löntagare. För anställda inom hotell och restaurang blir a-kassa 255 kronor billigare per månad. Favoriten bland nymoderaternas egenkonstruerade ord, jobbskatteavdrag, gjorde på så sätt sin närvaro känd, om än inte uttryckligen. 255 kronor mer i plånboken per månad motsvarar vad en anställd inom restaurangbranschen hade vunnit genom ett femte jobbskatteavdrag.
Reinfeldt vet nog vad han gör. Men han borde göra mer.