Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Ledare 2008-10-28 | Uppdaterad 2008-10-27
De politiska partierna präglas av olika kulturer. Media överdriver exempelvis ofta intern debatt inom folkpartiet.
Där finns en liberalt eller frisinnad tradition av att vända sig mot partistyrelsen vilket således hör till det normala. En sådan naturlig diskussion omskrivs som uppror. Stämmorna präglas av verklig debatt där lärare eller företrädare för olika liberala falanger - en gång i tiden fanns frikyrkliga och nykterhetskämpar - diskuterar. Att ledamöterna inte alltid sluter upp bakom ledningen är utifrån ett folkpartiperspektiv ett hälsotecken på att den liberala traditionen vidmakthålls.
Socialdemokraterna har historiskt varit motsatsen. I den egna självbilden och i högtidstalen betonas kopplingen till folkrörelsen. Partiet ses som förlängning av "arbetarrörelsen" med dess många organisationer kännetecknade enligt den egna historieskrivningen av demokrati, respekt och broderskap. De inslagen ska inte förringas. Samtidigt finns de klassiska folkrörelseinslagen i flera svenska partier. Kristdemokraterna växte fram ur den evangelikala frikyrkan. Centern var jordbruksrörelsens parlamentariska gren.
Men i socialdemokratin har likväl traditionen varit att personen står tillbaka för partiet. Terminologin är tydlig. "Kallar partiet ställer man upp", konstaterade Mona Sahlin. Visst finns debatten och kritiken inom socialdemokratin. Kongresserna befolkas inte av till vardags arbetande lärare utan av maktmedvetna proffspolitiker som ska försvara mandatet inför hemmagruppen. Högljudda röster är också företrädare för kvinno- och ungdomsförbund. Inför val brukar man dock blåsa fredspipa i konflikter som rosornas krig. Inför partiledaren svär man trohetseden. När ordet partiet används är det sällan någon tvekan om vilket som avses.
I socialdemokratin där memoarböcker visserligen tidigare präglats av frispråkighet - Kjell-Olof Feldt och Thage G Peterson - kommer nu den ena företrädaren efter den andra ut med alster som uppenbarligen skadar ledningen. Pär Nuders bok är det senaste, men inte enda, exemplet. Nu är det inte parti före person utan person före parti.
Utvecklingen är långtifrån dålig: Öppenheten ökar, debatten blir bredare. Den nya tekniken är i sammanhanget också en faktor. Om politiska memoarer tidigare haft tråkighetsstämpeln underhåller de idag ungefär som tidens deckare.
Men det är uppenbart att den traditionella partikulturen inom det största partiet håller på att fragmentiseras. Nuders kritik bemöts symptomatiskt nog på den nya debattsajten Newsmill av den utrikespolitiske talesmannen Urban Ahlin.Framtidskvinnan Katrine Kielos anklagar i sin tur i nättidningen Dagens Arena Urban Ahlin för att sätta "munkavle" på socialdemokratin.
Informella regler överträdas och tysthetslöften bryts. Socialdemokraterna har inte bara externa problem med eventuella regeringspartners. Utan också interna problem med vad som får sägas. Att socialdemokratins partikultur förändras är ytterligare ett tecken på att dess särställning i svensk politik inte ter sig som evig.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA