Påven påverkar mer än vi tror

Näthatet har under den senaste tiden diskuterats i svenska medier. Få har nog som den romersk-katolske påven Benedictus XVI fått utstå spott och spe, inte bara i sociala medier utan främst i pressen.

Ledare

Som när Dagens Nyheters ledarsida via krönikören Lena Andersson liknar påven vid Usama bin Ladin. Båda med ”ohyggligt grymma brott på sitt samvete”. Gjordes en kvantitativ studie av vad som skrivs om påven i Sverige hamnar säkerligen HIV och kondomer högst på listan. Som en klok iakttagare sa kan antikatolicismen i dag ses som den sista anständiga fördomen.

Det säger också något om det moderna samhällets preferenser. Sexualiteten som överideologi får inte ifrågasättas. Därför blir de aktörer som förespråkar monogami, trohet och avhållsamhet betraktade som reaktionärer, mörkermän och bakåtsträvare.

När nu Benedictus XVI meddelar att han ämnar avgå vid februari månads utgång blir han unik i modern tid. Vad menas, kan man undra. Den korta förklaringen är att dagens värld är så snabbt föränderlig att ämbetet kräver mer av både mental och fysisk styrka. Det kan bli vägledande ord i valet av en ny påve. Även på andra områden har den twittrande Benedictus XVI varit i tiden. Han har uppmanat kristna att delta i de sociala nätverken på nätet och i medierna. Men inte utan förbehållet att undvika det vanligt förekommande språkbruket, det vill säga den sensationslystna, aggressiva och splittrande retorik som alltför ofta utmärker den virtuella världen.

Just samtalet är något Benedictus kommer att bli ihågkommen för. Med folket, med intellektuella personligheter (inte minst med den kände sociologen Jürgen Habermas) och med företrädare för olika religioner. Vikten av den interreligiösa dialogen kan inte nog betonas. Vi lever i en alltmer globaliserad värld, med öppnare gränser och ökad rörlighet. Något som också för med sig religiösa och etniska konflikter. Här spelar den katolska kyrkan en stor roll, som sällan uppmärksammas i Sverige.

Vi betraktar inte sällan den katolska kyrkan med stor skepsis från svenskt håll. Här är det ett litet samfund, men med djupa rötter. Härifrån kommer ett av Europas tre kvinnliga skyddshelgon – Heliga Birgitta. Vi kan en sådan här dag påminnas om att det var ”till Guds och jungfru Marias ära” kung Magnus 1335 avskaffade träldomen.
Det är kanske därför nyheten om påvens avgång väcker så stort intresse. Vi kan, även om många försöker, inte särskilja vår egen historia från kyrkans.
”I varje bondstuga fanns en helig nisch som bar ett budskap om en annan värld och om jungfru Maria”, som Vilhelm Moberg beskriver det.
Kristendomens civiliserande inverkan på lagar och seder kan inte nog understrykas. Påveämbetet lämnar oss inte heller opåverkade i dag.