• SKRIV UT
• TIPSA
•       Textstorlek

Äganderätten oberoende av tekniken

Pirater hotar framstegen

Ledare 2008-01-11 | Uppdaterad 2008-01-11

I tisdags beslutade Linköpings tingsrätt sig för att skjuta upp målet mot en 31-årig nätpirat som gjort tusentals låtar tillgängliga för andra att ladda ned på internet. Nu är det upp till skivbolagens intresseorganisation att driva processen vidare. Det är på många sätt beklagligt att kammaråklagaren Britt-Louise Viklund dragit sig ur. Hon gör det mot bakgrund av att resursåtgången är för stor och viktar det mot fall som rör mord, våldtäkt och misshandel. Det är ett ohederligt sätt att resonera. I sin förlängning innebär det till att rättsväsendet abdikerar på områden som inte är relaterade till fysiskt våld. Målet kan dessutom vara avgörande för polisens möjligheter att beivra brott inom ramen för den relativt nya upphovsrättslagstiftningen. Att lagen ännu inte prövats på allvar borde i sig leda till ett större intresse från åklagaren.

Förra året fastställde hovrätten en dom mot en pirat från Borås, som gjort musik tillgänglig på nätet. I antal handlade det om 13 000 låtar. Men för att förenkla bevisningen och få ett domslut att utgå ifrån valde man att åtala enbart för fyra låtar. Om fyra låtar ger 80 dagsböter kan tusen låtar ge ett betydligt strängare straff. Det är det fallet i Linköping handlar om. En ny dom kan vara avgörande för polisens möjligheter att få fram adressuppgifter bakom IP-adresser hos internetleverantörerna. Ska de största musiklangarna sättas dit krävs att påföljden för brottet är minst en villkorlig fängelsedom. Innan man reser krav på förändring av lagstiftningen bör man därför pröva de lagar som finns.

Problemen med att få bukt med de digitala stölderna är inget skäl till att riva upp dagens lagstiftning och tillåta piratkopiering. I linje med EU:s så kallade sanktionsdirektiv har våra grannländer infört ny lagstiftning som innebär stora möjligheter att sätta stopp för personer som ägnar sig åt systematiska intrång i upphovsrätten. Det finns alltså goda exempel att studera och kanske också ta efter. I Danmark kan till exempel nätoperatörer dömas att blockera olagliga hemsidor. Även i ­Storbrittanien ställs stora krav på operatörerna. Få skulle nog vilja kalla dessa länder osäkra ur en rättssäkerhetsaspekt.

Oavsett hur lättillgänglig musiken och filmerna är på nätet eller hur många som piratkopierar måste signalen från lagstiftaren vara tydlig i sitt försvar av upphovsrätten. Att politikerna tagits på sängen av gratisrevolutionen är ingen ursäkt för att ge upp. Än mindre att aktivt försvara piratkopiering, som Karl Sigfrid med flera moderater gör. Han gör det med argumentet att brotten inte motiverar övervakningsinsatsen. Det är en baklängesretorik. Det är den som begår ett brott som sätter sin integritet på spel. Det finns i dag inget förslag som bortser från proportionalitet vid övervakning och ingripanden. Det är skrämselpropaganda från en liten men högljudd skara med tvivelaktig politisk grundhållning. Tonåringar eller andra som tankat ned Britney Spears senaste kan andas ut. Däremot inte de personer som tjänar pengar på att bjuda ut hennes album gratis. Att vara pirat handlar dessutom mindre om yttrandefrihet än om pengar. Som pirat stjäl man inte bara musik – utan lägger ofta även beslag på annonsintäkter.

Istället är det de moderata företrädarna med Mats Johansson och Hans Wallmark i spetsen som ställer den relevanta frågan: är det rätt att ta andras egendom? Som de konstaterar är svaret för de flesta rättstänkande ett nej. Äganderätten låter sig inte definieras av tekniken. Den omfattar såväl materiell egendom som immateriella varor och tjänster. Piratrörelsen, som så starkt hungrar efter kultur, är paradoxalt nog antikulturell i sitt beteende. Stöld är ingen stöld om det handlar om kopiering, sägs det. För inget försvinner, i jämförelse med en öl vid en bardisk som kan drickas upp. Påståendet att det som kopierats inte skulle ha konsumerats om det kostat är befängt. Med samma resonemang går det att försvara svartjobb i byggsektorn. Men vem vet, en och annan moderat politiker kanske rycker ut till försvar och förordar lagändring om byggpiraterna i Sverige organiserar sig?

Ofta är ”underhållningsindustrin” i fokus för nätpiraternas missnöje. De stora musikbolagen med alla sina direktörer och artister tjänar ändå så mycket, lyder argumenten. I vilket annat sammanhang har en sådan invändning giltighet? Ta läkemedelsindustrin som exempel. Utan de immateriella rättigheter som ett patent ger skulle vi stå utan, för många, livsnödvändiga mediciner. De datorer nätpiraterna använder sig av i hemmet hade troligen inte varit verkliga utan patenträtt till tekniska uppfinningar. Alltid något att kontemplera över.

• SKRIV UT
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: