Platt fall för vinsttaket

Ett förbud mot det som populärt kallas vinster i välfärden borde vara en socialdemokratisk vinnarfråga. Det väcker känslor, det har en tydlig vänster-högerdimension och det berör frågor där Socialdemokraterna ofta har stort förtroende.

Publicerad 20 januari 2018

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Ändå uteblev statsministern från fredagens pressträff om det förslag till vinsttak som nu skickas till Lagrådet. Regeringen företräddes istället av civilminister Ardalan Shekarabi, som redogjorde för upplägget med en brist på engagemang och övertygelse som blev ännu mer accentuerad av vänsterledaren Jonas Sjöstedts påtagliga entusiasm.

Förklaringen till denna skillnad är strategisk, inte sakpolitisk. Regeringen måste, till skillnad från Vänsterpartiet, ta hänsyn till det parlamentariska läget. Den är helt beroende av Vänsterpartiets stöd för att få igenom sina budgetar, ett stöd som har villkorats med att någon form av vinstförbud ska införas.

Annons

Samtidigt är den medveten om att vinstförbud saknar stöd i riksdagen som helhet. Shekarabis brist på entusiasm torde bottna i vetskapen om att det förslag som lades fram under fredagen aldrig kommer att bli verklighet. Det bygger på ett sätt att räkna vinster som får negativa konsekvenser av ett slag inget borgerligt parti kan acceptera.

För Vänsterpartiets del spelar detta mindre roll. Partiet har fått igenom sin hjärtefråga - sin enda fråga, rentav - till det överkomliga om än något ologiska priset av att företag inom vårdsektorn inte omfattas. För Sjöstedt är inte det viktiga att riksdagen röstar ja nu, utan att Vänsterpartiets vallöfte infrias. I värsta fall får partiet upprepa frågan i den kommande valrörelsen.

Ur regeringens perspektiv ter sig saken annorlunda. En minoritetsregering kan förvisso ta risken att i enskilda frågor bli nedröstad. Men att i en stor fråga lägga fram ett förslag som garanterat kommer att falla närmar sig det omdömeslösa. Det är ett enormt slöseri med arbete och politisk energi i ett parlamentariskt system.

Det är obegripligt som problemlösning betraktat - Shekarabi har talat om ”förödande effekter” av det nuvarande systemet, vilket borde vara en anledning så god som någon att garantera en majoritet för motåtgärderna. Och det är ett bevis på att statsministerns förmåga till blocköverskridande överenskommelser är överskattad.

Regeringens lansering av förslag utan stöd i riksdagen är ett svaghetsbevis.