Politisk korrekthet försvårar integration

Ledare Artikeln publicerades

Den engelska författarinnan PD James gick nyligen bort 93 år gammal. I Sverige var hon mest känd för sina kriminalromaner om kommissarien Adam Dalgliesh. Men i sitt hemland var hon också uppmärksammad som konservativ samhällskritiker. Hon var ledamot i det brittiska parlamentets överhus, och engagerade sig i socialpolitiska frågor.

Det av hennes politiska inspel som kanske fick störst genomslag var ett anförande 2008. Talet handlade om förutsättningarna för polisarbete, ett fält James kände väl. James menade att polisens arbete urholkades av vad hon kallade ”political correctness”.

Problemet var enligt James inte specifikt för polisen. Kraven på politisk korrekthet påverkade hela det brittiska samhället. Hon beskrev det som en form av ”språklig fascism” som inte bara satte gränser för vad människor sa, utan också för vad de vågade tänka.

För att förstå hennes resonemang bör man känna till att det engelska uttrycket är något vidare än det svenska ”PK”. PD James förespråkade inte att människor skulle börja kalla varandra för stigmatiserande ord, eller tala generaliserande om andra grupper.

Problemet hon ville beskriva var myndigheters, politikers och medborgares rädsla för att tala klarspråk om problem som innehöll en potentiell konflikt mellan majoritetssamhället och olika minoritetsgrupper.

PD James var själv en förespråkare för ett öppet samhälle där människor med olika bakgrund kände gemenskap och solidaritet. Men hon var medveten om att en integrationsprocess rent konkret innebär att människor förväntas bryta med tidigare normer och anpassa sitt beteende efter nya landsmän. En sådan process måste innehålla moment av ifrågasättande och konflikt. Och när det offentliga samtalet avfärdade kritik mot minoriteter som rasism avstannade integrationsprocessen.

PD James kallade effekten en inre ghettofiering. Vid en snabb anblick präglas samhället av mångfald. Men i själva verket lever människorna sina liv huvudsakligen inom sina respektive grupper. Rädslan att kränka någon eller utmålas som rasist bygger osynliga murar.

PD James beskrivning och farhåga handlade om det brittiska samhället. Men paradoxen att politisk korrekthet leder till ökad segregation kan också observeras i det svenska.

Ett konkret exempel från i år var när Norrköpings tidningar rapporterade om en lokal undersökning som visade att skador efter omskärelse var mycket vanligare bland skolflickor än man tidigare trott. Nyheten borde förstås ha lett till en debatt om hur samhället kunde hjälpa de lidande unga kvinnorna. I stället kom diskussionen att handla om journalister som stigmatiserade en minoritet.

Ett annat exempel är debatterna som ur olika perspektiv berört den romska minoriteten. I det offentliga samtalet är det i regel bara majoritetssamhällets fördomar som nämns. Nästan aldrig diskuteras vilka hinder för integration som finns i den romska kulturens egna maktstrukturer eller föreställningar. Problemen lämnas därmed halvt beskrivna, och man kommer inte närmare någon verklig integration.

I det brittiska fallet ordinerade PD James en återgång till en återgång till principen om alla medborgares likhet inför lagen. En företeelse som skulle ses som ett problem i majoritetssamhället ska behandlas likadant även om den återfinns inom en minoritet. Författarinnans råd gäller nog även Sverige.
Mathias Bred