Posörerna har tagit över

Ledare Artikeln publicerades

Ordet posör kommer från franskans poseur. Dess innebörd har kommit att tolkas på lite olika sätt. I Storbritannien är det en definition av en person som låtsas vara något som denne inte är, eller saknar förmåga att vara. Av svenska nationalencyklopedin framgår det att det är en person som uppträder på ett utstuderat sätt för att göra intryck på omgivningen.

Inom hip hopen och bland metall-, goth och punkmusikanter är poserandet centralt. Kanske är det därför inte så konstigt att det smittat av sig på politiken. Den moderna människan och framförallt unga knyter i dag sin identitet till olika populärkulturella uttryck snarare än plats, kultur eller yrkestillhörighet.

Det är också bland de politiska ungdomsförbunden poserandet står som högst i kurs. Ung vänster kallar nu borgerligheten för ”blåbrun”, som om valet stod mellan de rödgröna och ett gäng nazister.

Moderata ungdomsförbundet, MUF, är inget undantag i sammanhanget, även om tonen är något mer moderat.

I Aftonbladet driver MUF:s ordförande Rasmus Törnblom och förbundsstyrelseledamoten Oliver Rosengren, Växjö, tesen att borgerliga ledarsidor som problematiserat migrationspolitiken ”riskerar hjälpa Sverigedemokraterna att göra extravalet den 22 mars till en folkomröstning om främlingsfientlighet”.

Slutsatsen kunde lika gärna varit den omvända. När till och med liberala ledarsidor oroas över omfattningen av asyl- och flyktingmottagandet borde det stämma till eftertanke. Utgångspunkten är inte enbart opinionsläget, utan de samhällsutmaningar en snabbt ökande invandring för med sig. Det handlar om myndigheter och välfärdsinstitutioner som inte mäktar med, exempelvis Migrationsverket och Arbetsförmedlingen.

I politiken är poserandet ett stort problem. Ungdomspolitikerna säger sig vara för ”öppenhet”, som om detta begrepp innehöll något av substantiellt värde.

En del i den moderata förnyelsen jämte arbetslinjen var att utveckla välfärden. Det måste ha gått de moderata ungdomspolitikerna förbi att välfärden också är djupt rotad hos svenska medborgare. Det är när kapaciteten brister som väljarna reagerar. Det kan handla om social problematik i skolan, om otrygghet, kriminalitet om segregation och konflikter kopplade till kultur och religiositet. Upplevda problem som alltså finns alldeles oavsett Sverigedemokraternas existens.

Det är den här typen av utmaningar borgerligheten måste hitta svar på. Det räcker alltså inte att posera med att man är för öppenhet och reducera politiken till någon slags lagsport. Då gör man sig själv irrelevant.