Pr-konsult eller förtroendevald?

Ledare Artikeln publicerades
Foto:

Enligt Ekot finns det ett brett stöd i riksdagen för att införa någon form av karenstid för högre politiker när de avslutat sina uppdrag. Det är inte så konstigt. Reglerna som föreslås betyder nämligen knappt någonting.

Av någon märklig anledning är Sverige ett av de få länder som helt saknar regler för de intressekonflikter som kan uppstå när politiker övergår i privat tjänst. Statssekreterare och statsråd – de funktioner det är frågan om i den utredning som presenterades i våras – tar ofta med sig information som kan ge avgörande konkurrensfördelar för det företag som får ta del av den. Självklart sticker det i ögonen att denna lukrativa möjlighet så obekymrat har utnyttjats genom åren av toppolitiker från höger till vänster.

Nu föreslås en nämnd kunna förbjuda dem att ta vissa jobb under ett års tid från det att deras uppdrag har upphört. Men – och det är tämligen centralt – hela konstruktionen är frivillig. Ingen behöver egentligen anmäla sitt nya jobb till nämnden eller bry sig om dess förbud. Inga sanktionsmöjligheter är nämligen på förslag.

Man litar alltså på vederbörandes omdöme och goda vilja, vilket nog får en och annan att undra varför reglerna i så fall behövs över huvud taget.

Men till problematiken bör också läggas ett fenomen som fått märkligt lite uppmärksamhet i Sverige, nämligen de förtroendevalda som till yrket är pr-konsulter.

De kan sitta i riksdagen såsom tjänstlediga från byrån (och vara än mer värdefulla efter mandatperiodens slut), de kan sitta i partistyrelser på fritiden, eller, kanske det vanligaste, vara fritidspolitiker i kommuner och landsting där de alltså sitter och fattar beslut om driftföreskrifter och upphandlingar.

Om det förekommer jäv? Ingen vet, för antingen har pr-byrån i fråga som princip att inte namnge sina kunder, eller också sägs det vara en företagsintern fråga vilken konsult som har hand om just en viss kund. Ingen behöver ens svara på frågan, för här är det svenska reglementet ett blankt papper.

Väljarna har alltså ingen aning om ifall dessa konsultpolitiker agerar i allmänintresse eller för någon kunds räkning. Faktum är att väljare sällan har någon aning om att företrädaren i fråga över huvud taget jobbar åt en pr-byrå. Politiker brukar inte skylta med det, och ofta väljs den suddigare benämningen kommunikationsföretag, eller så handlar det om ett företag med flera tjänster utöver beslutspåverkan, varför intressekonflikten lätt göms undan.

Om detta finns inga utredningar. Det förekommer ingen egentlig debatt över huvud taget.

Det finns nu inga formella hinder för valbarhet i Sverige annat än för höga chefer inom kommunerna. Men det betyder inte att partier och andra aktörer inte kan enas om uppträdandekrav. Eller att man inte kan lagstifta om transparens.

Regeringen avser att lägga proposition om karantän under mandatperioden. Istället bör man backa bandet och tillsätta en ny utredning med skarpare direktiv kring politiker och jäv. Dels – naturligtvis – föreslå sanktioner, men också syna problemet med att folk på pr-byråer bedriver politik. För det är ett bekymmer likaväl som att folk lämnar politik för pr-byråer.