Ledare 2008-07-24 | Uppdaterad 2008-07-23
I morgon inleds Prideveckan, en festival för homo- och bisexuella, samt transsexuella och personer som faller inom ramen för det som kallas queer.
Att Pridefestivalen kan hållas i Sverige under ordnade former är ett tecken på hur vid toleransen är gentemot sexuella minoriteter i det svenska samhället. Det är något att vara stolt över. Därmed inte sagt att HBTQ-personer alltid går fria från diskriminering i olika sammanhang. Även våld riktat mot homosexuella är ett problem som måste tas på allvar.
Om samhällets tolerans i generell mening är stor gentemot denna grupp är toleransen gentemot den heteronormativa omgivningen inte alltid så påfallande inom HBTQ-kollektivet. Det har tagit sig uttryck på olika sätt under de festivaler som hittills hållits, med hårda slagord riktade mot kristna liksom öppna antipatier mot enskilda personer. Som exemplet med pilkastning på foton av förre kd-ledaren Alf Svensson, påven och Livets Ords Ulf Ekman. Men om friheten att ge uttryck för religiösa uppfattningar tidigare inte stått särskilt högt i kurs tycks det i år vara sämre med pressfriheten.
I tidningen Dagen rapporteras om att journalister måste följa bestämda regler, annars drar Pridearrangörerna in den ackreditering som ger tillträde till festivalområdet.
Ett av villkoren lyder: ”Ta inte någons sexuella läggning eller könsidentitet för given, beskriv alltså inte de människor som ni intervjuar som homosexuella, transsexuella eller ens som män och kvinnor och så vidare, om personen inte uttryckligen själv kallar sig det”.
Tanken på att ett politiskt parti skulle ställa liknande krav på sina politiska kongresser finns inte. Vem i journalistkåren skulle ställa upp under sådana premisser? Det är inte på arrangörens villkor journalisterna är på plats, utan sina egna. I det vilar mediernas trovärdighet.
Mycket riktigt är journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén kritisk. Hon markerar att det alltid ska vara upp till redaktionerna att själva avgöra vad och hur man ska skriva om en händelse. ”Jag trodde att vi i dag hade kommit längre än så här”, säger hon.
Pridefestivalens presschef, Anna Söderström, försvarar regelverket med att festivalen är en ”frizon” och att reglerna är till för att journalister ska låta folk beskriva sig själva.
Pridearrangörerna vill kontrollera mediebilden av festivalen och dess besökare genom att utöva påtryckningar mot journalistkåren. Vad säger miljöpartiet de gröna, vad säger moderaterna i Stockholms stad, vad säger SSU och vänsterpartiet i Storstockholm – alla medlemmar i organisationen – om det? Är det något att vara stolt över?



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (22 ST.)
ANNONSERA