Pridepanik i Svealand

Ledare Artikeln publicerades
Foto: Johan Nilsson/TT

I Sölvesborg tog alltså det så kallade Samstyret beslut om uppdaterade kommunala flaggregler som innebär nästan precis samma sak som de regler som det förutvarande socialdemokratiska styret klubbat: Svenska flaggan och den kommunala flaggan skall nu få vaja på kommunens flaggstänger istället för svenska flaggan och FN-flaggan.

En byråkratisk detalj i de flesta fall. Men här kom någon på att Prideflaggan ju inte innefattas. Plus att Sölvesborg har Sverigedemokrater vid rodret. Den kombinationen var explosiv. Till och med med svenska överhettade mått mätt har det rasats och fördömts med ovanlig energi.

Med anledning av Sölvesborgsbeslutet planeras på torsdag en demonstration i Stockholm utanför Moderaternas partikansli – i protest mot att ”fascismen normaliseras” enligt initiativtagaren. Moderata ungdomsförbundet har åkt ned till Sölvesborgs kommunhus för att överlämna en Prideflagga. Kommunen ser en ”hotbild” och har kallat in väktare. Ett reklamföretag visar Prideflaggan på tretton digitala skyltar i kommunen med ambitionen att man över huvud taget inte skall kunna röra sig i kommunen utan att se Prideflaggan. Någon har också placerat ut en stor Pride-docka med blodigt underliv.

Som Obelix skulle ha sagt: De är inte kloka de där svenskarna.

Flaggregler finns av flera anledningar. En av de anledningarna är att det offentliga skall freda sin oväld. Det skall inte finnas minsta misstanke om att man brister i objektivitet. Således skall all politisering, eller risk för politisering, hållas kort. Det är ingen Sverigedemokratisk uppfattning utan en genuint borgerlig sådan. Ett kärnvärde till och med.

I svensk politisk historia har ett parti framför andra företrätt det värdet, alltså idén om en avpolitiserad offentlighet som garant för långsiktig frihet. Högerpartiet hade det i ryggraden, en efterkommande Gösta Bohman likaså. Sedan kom sociologen Hans L Zetterberg och formaliserade de där instinkterna i olika principscheman.

För Zetterberg var integriteten hos olika samhällssfärer A och O. Han skulle ha reagerat direkt om någon rörelse velat hänga upp sitt eget kardinalvärde att skina som en överpolitisk sol över människorna, må det sedan varit ”HBTQ” eller ”klimat” eller till och med ”frihet”.

Åttiotalets moderater hade över lag också reagerat. Men att döma av den här debatten verkar den där skärpan ha avtagit.

Ett starkt fokus läggs på frågan om huruvida Pride har kommit att få en ideologisk slagsida eller inte. För Smålandspostens del är svaret ja. För många moderater är svaret nej. Men, och det är ett viktigt men, även om dessa moderater skulle ha rätt hade det fortfarande varit olämpligt att hissa Prideflaggan. Trist? Tråkigt att höra. Principer är trista.

Många moderater vill helt uppenbart inte ta in det där. Det är oroande. Partiet påstår sig vilja navigera tillbaka till det liberalkonservativa arvet före Reinfeldtåren, men det blir svårt om man skall kasta Zetterberg överbord så fort det börjar gunga.