Pris till pingströrelse
Rätt personer vann. Valet av läkaren Denis Mukwege och yazidiska fredskämpen Nadia Murad hyllas av alla. Det är två tidigare mångfaldigt prisbelönade mänskliga förebilder och hjältar som uppmärksammats för arbetet mot bland annat sexuella övergrepp som medel i konflikter.
Det är lätt att när applåderna ekar glömma bort den tidigare handfallenheten när den Islamiska Staten (IS) bredde ut sig i Syrien och Irak. Den dröjde innan den etniska rensningen av minoriteter som yazidier och olika kristna grupper i Mellanöstern blev frågor på dagordningen. Bilden av förföljelser av kristna stämde dåligt in med den vanliga berättelsen om flyktingar.
Läkaren Denis Mukweges insatser i Demokratiska republiken Kongo hade knappast varit möjliga utan ekonomiskt stöd från den svenska pingstmissionen, från Läkarmissionen och från den statliga Sida. Hans egen läkarutbildning finansierades av pingstmissionen och sjukhuset betalades av svenska medel.
De karismatiska frikyrkorna i Afrikas hjärta förknippas ofta i svenska medier med ”framgångsteologi” och som starkt inriktade på personlig moral. Mission - liksom ofta bistånd - betraktas i postkoloniala termer som ett uttryck för västerländsk överordning.
Exemplet Mukwege vittnar om något annat. Han är själv aktiv inom den kongolesiska pingströrelsen vars ursprung kan finnas i svenska missionärers engagemang i regionen. Samarbetet har fortsatt och när Mukwege gästat Sverige har pingströrelsens olika institutioner vanligen besökts. Här finns ett direkt samband mellan en givmild donationskultur i frikyrkoförsamlingar och inträden till Läkarmissionens konserter å ena sidan och arbetet på sjukhuset i Panzisjukhuset å andra sidan.
När alla jublar och klappar i händerna för Denis Mukwege i dag finns det skäl att påminna om - och hylla - alla dem i Sverige som under många år avstått lite av den egna ekonomin för att möjliggöra hans och hans medicinska kollegors arbete med kvinnor som drabbats av ett sexuellt våld med militära syften i Kongo.
