Propagandans tomrum

Ledare Artikeln publicerades

Om man vill veta något om den svenska bostadsmarknaden utanför storstäderna finns det en källa som är omistlig: Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyra. Den utveckling som har skett på hyresmarknaden under senare år med fenomen som trångboddhet, svarthandel med hyreskontrakt och oriktiga adressuppgifter har skildrats allra bäst i Hem & Hyra.

Även om tidningen är rörelseägd har den haft stor frihet. Den har till exempel återkommande skildrat Hyresgästföreningens egna problem när det gäller medlemsrekrytering och förtroendevalda. Rörelsen är i allt mindre utsträckning en folkrörelse, och dess tillbakagång utmanar den svenska modellen på hyresmarknaden.

Saknar föreningen kontaktytor mot de boende kan den inte på ett trovärdigt sätt föra deras talan i hyresförhandlingarna. Tyvärr tycks inte Hyresgästföreningen se värdet med denna rapportering. Föreningens region Sydost, dit Växjö och Kalmar hör, har låtit en konsult granska tidningen för att ge stöd åt ledningens missnöje.

Hem & Hyra ansågs ge alltför mycket utrymme åt fastighetsägarna och ge dem första citatet. Regionstyrelsen säger sig visserligen inte vilja göra tidningen till ”husbondens röst”, men har redan dragit in en av två journalisttjänster i Växjö. ”Man satsar ju naturligtvis hellre pengarna på något som man tycker är bra”, säger regionordförande Björn Johansson.

Kan detta avse den befängda kampanj mot marknadshyror som Hyresgästföreningen nu driver i samarbete med Socialdemokraterna?

I så fall har uppfattningen om kvalitet förskjutits åt ett oroväckande håll. Hyresgästföreningen driver en skräckkampanj mot ett förslag som ingen har lagt, dessutom grundad på ett selektivt urval av den studie föreningen själv har gjort. Hem & Hyra är tyvärr inte den första publikationen som drabbas av snävt nyttotänkande. Den självständiga LO-tidningen slogs ihop med organisationens kommunikationsenhet. I början av året avgick Lärarförbundets tidningschef efter krav på att allt material i tidningen skulle ”dra åt samma håll”.

Det följer också en allmän trend där journalister byts ut mot kommunikatörer och sanningssökande mot marknadsföring.

För organisationerna själva är det ett självmål. Trovärdigheten sjunker och stringensen går förlorad. Publikationerna blir propagandaorgan med strömlinjeformat innehåll men allt mindre relevans. Även allmänheten förlorar. Folkrörelsernas tidningar har haft stor betydelse genom sin seriösa bevakning av viktiga samhällssektorer. De hade kunnat bli ännu viktigare i tider av nedskärningar inom massmedia, när allt färre reportrar ska bevaka allt större områden. Nu fylls tomrummet istället av organisationsreklam.