Rätt skydd för Öjaby

Sådana höghus passar lika dåligt in i Öjabymiljön som det nittonvåningshus en fastighetsutvecklare nyligen – tack och lov utan framgång – ville förlägga till Växjösjön passar in i stadsbilden. Andra invändningar mot kommunens planer gäller till exempel den ökade trafik och den negativa inverkan på flora och fauna som det nya området skulle medföra. En stötesten i sammanhanget är strandskyddet, det regelverk som är avsett att bereda allmänheten tillgång till stränder och att slå vakt om djurs och växters livsförutsättningar.

Strandskyddet innebär att det är olovligt att uppföra nya byggnader inom ett visst avstånd, vanligen hundra meter, från strandkanten. Det är inte heller tillåtet att göra om existerande byggnader om allmänhetens tillträde till strandområdet påverkas menligt. Även andra mått och steg, som att lägga ut bryggor, resa staket och fälla träd, är förbjudna. Det finns förstås undantag från regelverket och det går att få dispens om särskilda skäl är för handen.

Växjö kommuns Öjabyprojekt inbegriper fyravåningshus på strandskyddad mark vid Helgasjön. Kommunens linje är att det föreligger särskilda skäl för dispens från strandskyddet eftersom det enligt dess sätt att se rör sig om ett ”angeläget allmänt intresse”.

Länsstyrelsen Kronoberg ställer sig dock i detta avseende på Öjabybornas sida och uppmanar nu kommunen att göra rätt och göra om ”så att ingen bebyggelse placeras inom det strandskyddade området”. Motivet för att upphäva strandskyddet är enligt Länsstyrelsens bedömning i det här fallet inte gott nog.

På senare år har allt fler politiska röster höjts för en förändring av strandskyddet, som under Alliansens tid i Rosenbad gjordes till föremål för viss uppmjukning. Socialdemokraterna yrkar i landsbygdsutvecklingens tecken på ”en ökad differentiering av lagstiftningen” och på att lokala villkor skall tillmätas avgörande betydelse. Moderaterna vill ge kommunerna rätten att bestämma och menar att ett ”borttagande av det generella strandskyddet är ett stort steg framåt i arbetet för fler bostäder och tillväxt i hela Sverige”.

Problemet med båda dessa partiers resonemang är att det är ekonomistiskt och reducerar strandskyddet till en fråga om nyttiga storheter som kan vägas och mätas. Man kan undra vilka roller naturaspekten och riksintresset kommer att spela om visionerna blir verklighet. Förmodligen ganska ringa, om man utgår från var tonvikten ligger.

För den som inte är betagen av nyttokalkyler och har en mer nyanserad inställning till strandskyddets utformning erbjuder Växjö kommuns planer för norra Öjaby ett talande exempel på vart en uppluckring av det kan tänkas föra.