Rättsväsende i nedan

Ledare Artikeln publicerades

Outredda brott staplas på hög hos åklagare och polis. Detta är tyvärr inget nytt under solen; polisens eftersläpning i utredningsarbetet var på tapeten redan 2017, inte minst inom rikspolitiken. Problemet är att situationen inte förbättrats sedan dess, utan snarare tvärtom.

Foto: Pontus Lundahl/TT

Hos åklagarna hade nästan var sjätte ärende över ett år på nacken inemot förra årets slut, en tolvprocentig ökning i förhållande till hur det såg ut vid samma tidpunkt 2017. Denna utveckling kan kopplas till polisens omorganisering 2015, som rubbade cirklar och fortfarande kastar en lång skugga. Till det kommer att vissa typer av kriminalitet har ökat drastiskt: förbrytelser på nätet har skjutit i höjden och de grova våldsbrott som blivit vardagsmat är resursintensiva att reda ut.

Det ser inte ljusare ut hos polisen. I Göteborg fattas hela tvåhundra personer myndigheten, vilket innebär att brottsförebyggande verksamhet och vardagskriminalitet får lägre prioritet och att högarna med våldtäktsanmälningar växer. Polisunderskottet är dock inte endast ett västsvenskt huvudbry utan en fråga som måste hanteras på flera håll i riket. I Polisregion Mitt är läget så pass allvarligt att man under våren för andra gången på två år försöker locka tillbaka förutvarande poliser som letat sig bort från yrket.

Att utredningar läggs på hög är förstås illa med tanke på att de är en färskvara, eftersom människor med tiden glömmer bort saker och ting och börjar ifrågasätta sig själva. Och när polis och åklagare inte klarar av att utreda brott inom rimliga tidsramar blir deras och i förlängningen statsmaktens trovärdighet och legitimitet lidande. Ytterst står medborgarnas benägenhet att betala väl tilltagna svenska skatter och avgifter på spel.

Det är tydligt att rättsväsendet och därmed också rättsstaten befinner sig i nedan. Vårens rapporter om outredda brott är bara det senaste symptomet på en djupgående kris som tagit sig flera olika uttryck. Dess mest flagranta yttring är onekligen rättsväsendets reträtt, som i värsta fall utgör ett grundskott mot själva samhällskontraktet, givet att den inre säkerheten och våldsmonopolet tillhör statens absoluta kärnområden. Traditionella polisiära göromål sköts numera ofta av privata aktörer. Säkerhetsföretag kommer enligt en prognos tidigare i vår att behöva göra mer än femtusen anställningar under en treårsperiod, något som kan sättas i direkt relation till polismyndighetens personalbekymmer.

Ett annat iögonenfallande exempel på rättsväsendets förfall är den samtida trångboddheten i häkten och fängelser, som i stor utsträckning handlar om resursbrist och bristande politisk vilja.

Det står klart att krafttag måste till om rättsväsendet skall kunna lösa sina uppgifter på ett bra och förtroendeingivande vis. Det är dags att ge polis, åklagare och kriminalvård mer resurser så att deras verksamheter kan fungera som avsett. Inget mindre krävs för att säkerställa statens ansvar för ordning och trygghet – och för att brottsoffer skall få rättsliga avslut och slippa alla de kval som ovissheten medför.