Rättvisa för studenten
För snart tio år sedan började en amerikanska studera i Västerås. Eftersom det 2011 kom nya regler för avgifter för vissa utbytesstudenter fick hon betala för kursprogrammet vid Mälardalens Högskola. Efter en tid visade det sig att högskolan inte hade resurser till att driva programmet. Undervisningen blev lidande och studenterna verkar ha blivit lämnade vind för våg.
Connie Dickinson begärde då att få tillbaka pengarna hon lagt på utbildningen som inte höll måttet och som inte skulle leda till något. Högskolan vägrade, och saken gick till domstol.
Dickinson har fått stöd av den ideella, och politiskt oberoende, organisationen Centrum för Rättvisa som riktar in sig på att hjälpa människor och försvara individuella fri- och rättigheter. Inte sällan är motparten en svensk myndighet. Som alltid när det gäller att driva rättighetsfrågor genom rättsprocesser är fall som kan förändra den rådande tolkningen av lagtext mest angelägna.
När Högsta Domstolen nu kommit fram till att Connie Dickinson har rätt att få ersättning av Mälardalens Högskola är det en viktig markering och något som andra kan hänvisa till om de skulle hamna i en liknande position. Däremot verkar detta skydd mot undermåliga högskoleutbildningar hittills bara gälla personer som betalat för en kurs eller ett program.
Det innebär att enbart studenter från länder utanför EU har möjlighet att väcka talan. Vanliga svenska medborgare får se till att granska kursplanen, och högskolans finansiering, noga. Värdet av en högskoleexamen har stigit och sjunkit på samma gång i Sverige. En stor, och växande, del av arbetsmarknaden kräver examen samtidigt som förväntningarna på vad man skall få ut av en har blivit mer oklara. I denna situation finns tydligen utrymme för högskolor att drabbas av växtvärk.
Utbildningen som Connie Dickinson gick fick 2014 kritik av den granskande myndigheten UKÄ, tidigare Universitetskanslersämbetet, på fyra av fem punkter. Det sammantagna omdömet var att programmet präglades av ”bristande kvalitet”. Det är genant att något sådant erbjuds studenter från utlandet och man får hoppas att det aktuella domstolsavgörandet skärper högskolornas verksamhet. Ett brett utbud får aldrig gå ut över kvaliteten på kurserna.
Centrum för Rättvisas seger leder förhoppningsvis till att högskolor inte tar på sig mer än de kan hantera. Men den viktigaste aspekten är fortfarande att man nu slår fast var ansvaret ligger. Studenter är inte kunder i vanlig bemärkelse men det finns en förtroenderelation mellan den som skolar och den som skolas. Att förbruka ett sådant förtroende måste få konsekvenser. I framtiden även för studenter med svenskt medborgarskap.
