Realism i hjärtat?

Ledare Artikeln publicerades
På den här tiden var det självklart med brottsbekämpning 3 bilder
Foto:PRESSENS BILD
På den här tiden var det självklart med brottsbekämpning

Jo, men nog hade hon tur gymnasie- och kunskapslyftsminister Anna Ekström. Solen strålade när hon tog till orda i Växjö i går. Och det kan man väl unna henne för hon tillhör ju faktiskt regeringens solidare företrädare. Men hon är socialdemokrat i en socialdemokratisk regering och därför lika inlåst i dess politiska matris som någon kanslistrateg.

Första maj-talen är inte tänkta att vara tal i egentlig mening. Inte i meningen att talaren griper ned i sitt eget hjärtas djup för att hitta den botten som också når massan och dra folket med sig, helst i hänförelse. Vi vet inte vad som rör sig i Ekströms hjärta för hon har inte mer utrymme att blotta det än vad andra socialdemokratiska första maj-talare hade runt om i landet hade i går.

Riktmärket är partiledaren. Och Stefan Löfven var tydlig i Skåne igår. Det skall satsas på trygghet på gator och torg. Skall man tro Löfven väntar hårdare tag mot brottslingar, terrorister och alla sorts anledningar till att folk i dag är oroliga. ”Jag blir förbannad på riktigt”, förklarade Löfven som för att liksom understryka att han till skillnad från annars vill bli tagen på fullt allvar.

Redan har många tolkat de här tongångarna som att socialdemokraterna nu drar åt höger. De här med lag och ordning är ju en borgerlig paradgren. Men det är ett inskränkt sätt att se på politik, och inte bara för att den äldre vänstern såg brottsbekämpning som en självklarhet.

Partier har inte ”frågor” som de äger och ensamt saluför. De har värderingar. Utifrån de värderingarna förhåller de sig till de samhällsproblem som är för handen.

I bästa fall, vill säga. Det vanliga sedan ett antal är att värderingarna har fått ge plats åt pragmatismen. Det har inte varit så dumt det heller, så länge det inte har iväg till ren väljaropportunism.

Hur som helst, politiker förhåller sig till verkligheten, mer eller mindre realistiskt. Om Sverige behöver rusta upp för att möta ett förändrat säkerhetsläge är inte det en fråga för höger eller vänster, utan för alla parter. Samma sak om det föreligger en poliskris.

Löfven hade gärna fått ta en mer ingående brottningsmatch med just försvarsfrågan. Hur får vi snabbt fram medel så att Sverige har ett fungerande avskräckande försvar som förmår värna vår territoriella integritet och upprätthålla en säkerhetspolitisk stabilitet i Östersjöområdet?

Han hade kunnat närma sig bara en del av alla de illavarslande frågetecknen kring den svenska migrationspolitiken. Något om den kommande kostnadsexplosionen för kommunerna. Det enorma antalet avvisningar som det inte finns resurser att genomföra. Det växande skuggsamhället med alla dem som gått under jorden. Klansamhällenas framväxt. ”Vi skall klara av det” dundrade han förra hösten med en minst lika bestämd stämma som i går.

Men även om han hade tagit sig an även detta, parallellt med sin nya tuffa batonglinje, hade han då varit mer borgerlig? Inte nödvändigtvis. För de mycket reella problem Sverige har och står inför råkar helt enkelt vara dessa. Det parti som vill ha med verkligheten att göra måste ta sig an dem, må sedan grundvärderingarna vara blå eller röda.

Vi vet alltså egentligen inte mer om vad som rör sig i Löfvens hjärta än i Ekströms, bara i vilken mån de är beredda att möta verkligheten.