Annons

Regering från dag till dag

Svensk politik firar inga demokratiska triumfer i dessa tider. Nu, efter att hotet om misstroendevotering mot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark och i förlängningen utsikten för ett extra val, är avvärjt, ser förstås alla partiledare till att stråla som julstjärnor. Alla vill framstå som vinnare och betygar hur bra allt har blivit. Men politikers uppställda poser har mycket lite med den faktiska kvaliteten på systemet att göra.
Ledare • Publicerad 9 december 2019 • Uppdaterad 10 december 2019
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.
Foto: Lars Larsson/TT

Vi har en exceptionellt svag regering. Den vilar på ett parlamentariskt underlag som är ytterst bräckligt eftersom det sammanhållande kittet inte handlar om att vilja något utan att inte vilja något, det vill säga släppa beröringsskräcken med Sverigedemokraterna.

Annons

För att göra det ännu trassligare är den där beröringsskräcken dessutom bara spelad av flera inblandade. Liberalerna har tidigare tyckt att Sverigedemokraterna skall vara med i grupper och överläggningar för att man annars ger dem offerstatus, och Socialdemokraterna har tacksamt räknat in deras stöd för flera propositioner som lagts fram i riksdagen.

Januariöverenskommelsen (JÖK:en) vilar inte bara på en förträngning av verkligheten utan också på rent skådespeleri. I en sund politisk atmosfär skulle en sådan regering inte kunna ha skapats över huvud taget. Folkpartiledaren Ola Ullstens enpartiregering håller alltjämt standarden som den mest ömkansvärda i svensk politik, men JÖK-regeringen håller på att segla upp som god tvåa.

Regeringen har alltså backat kring den kontroversiella omdaningen av arbetsförmedlingen trots att det var en av de oavvisliga 73 punkterna i JÖK:en. Centern har fått ge med sig men håller god min. Men eftersom så mycket av regeringens parlamentariska maktlogik bygger på skådespeleri måste de inblandade låtsas att det inte är så. Eva Nordmark måste stå inför ett samlat journalist uppbåd och göra sig dum och förklara att man inte alls har omförhandlat sådant som inte fick omförhandlas. Istället har man ”reviderat”.

Men hennes charad kan förstås inte dölja att en central del av fundamentet har börjat rämna. Den riksdagsmajoritet vars gemensamma agerande ansågs omöjligt, omoraliskt eller olämpligt under JÖK:ens tillkomst har visat sig vara praktiskt fungerande. Den ”allt eller inget”-retorik som förseglade JÖK:en har prövats och visat sig vara lika spröd som något annat. De 73 punkterna kan omförhandlas efter behag bara tillräckligt mått av tryck sätts emot dem.

Det är nu inte givet att just Socialdemokraterna är de största förlorarna på de senaste dagarnas demaskering av JÖK:en. Hotet om extra val behövde aldrig ställas, åtminstone inte offentligt. Snarare är det Annie Lööf, hon som hellre skulle äta upp sin ena sko än att vara stödparti åt Socialdemokraterna, som avslöjats som den svaga parten. Hon har tvingats backa från en ideologisk profilfråga av den enkla anledningen att hon inte hade någon annanstans att ta vägen. Centern är kvar som stödparti med eller utan JÖK.

Men det är inte bara Centern som står med politiskt bottenbetyg utan hela Sverige. Landet behöver något bättre än en sådan här schackrande dag-från-dag-regering. För vi har inte sett de sista effekterna av detta parlamentariska fuskbygge. Man kommer att fortsätta att fulspela, lappa och snabblaga i första hand och regera i andra. Man behöver inte ens efterlysa en stark regering. En mindre svag är gott nog.

Fredrik HaageSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons